Infarten till ett av de mest nedgångna ödehusen i Överum syns knappt bakom buskarna på sommaren. På hösten kan man emellertid föreställa sig hur det en gång sett ut.
På sommaren hänger buskarna ut över gatan och hamnar nästan i vägen för bilarna som passerar. Nu på hösten ligger den kompakta gröna väggen på marken i form av en hög vissna löv och genom de tunna grenarna kan man se att det faktiskt ligger någonting på andra sidan.
Vi försöker ta oss fram till huset. Ett träd ligger tvärs över tomten och blockerar vår väg framåt. Att naturen tagit tillbaka tomten är inte en överdrift. Ett träd har växt sig stort bredvid trappan upp till ytterdörren och tuvor av högvuxet gräs och buskar gör det svårt att ta sig runt huset för att se in genom de krossade fönsterrutorna.
För de som såg tv-serien "The Last of Us" häromåret kan scenen kännas bekant. Men det är inte en postapokalyptisk övergiven stad vi ser framför oss utan bara ett av Överums många ödehus. Nu är visserligen det här huset ett av de som är i värst skick men faktum kvarstår att Överum har ett problem med hus som sedan många år tillbaka står övergivna.
Varför just Överum är drabbat är inte helt säkert, men enligt Överumsbon Jenny Svensson kan det hänga ihop med hur resten av bygden utvecklats de senaste åren.
– Man pratar ju om social dumpning, socialtjänst hänvisar till att flytta hit, det är ganska lätt att få boenden, då blir det ju också en plats som får lite dåligt rykte, säger Jenny och fortsätter:
– Du kan köpa ett hus för en stock snus ungefär. Om du köper ett hus i ett mer attraktivt område så får du nog lägga ganska många miljoner på det och kanske tänker efter lite innan, det vet jag inte om folk gör här alltid.
Flera av ödehusen har tidigare varit hotell, vandrarhem eller affärer.
En annan aspekt som kan spela in i problemet med ödehusen är att ageranden från kommunen i flera fall ser ut att dröja. Jesper Starkenberg är en av flera grannar till huset vi började vid, som han tippar på stått övergivet sedan 2011. Efter flera år såldes huset på exekutiv auktion men Jesper har aldrig sett den nya ägaren. Istället har huset fortsatt att piskas av väder och vind samtidigt som naturen tagit tillbaka tomten.
– Nu är det inget kvar att rädda, taket har varit trasigt i säkert fem år nu och risken är väl att det bara kommer fortsätta stå tills det slår ihop av sig själv, säger Jesper.
Jesper Starkenberg bor granne med ett av ödehusen, vars tak han är orolig för snart kan kollapsa.
2018 tog Jespers sambo kontakt med kommunen för att få dem att göra någonting. Då hade huset blivit ett tillhåll för allt ifrån festsugna ungdomar och hemlösa personer till vilda djur, och glasskärvor låg lite här och var på tomten.
– Det känns ju inte jättekul när man har en liten som springer omkring, säger Jesper, som i brist på agerande från annat håll själv bommat igen huset så att ingen kommer in.
Det senaste Jespers familj fick höra från kommunen var att de misstänkte att ägaren dött och att de ännu inte hade hittat några efterlevande. Enligt Maria Ström, bygglovschef på kommunen, måste de förklara fastigheten som herrelös innan de kan göra mer än att belägga ägaren med vite. Men vägen dit är snårig.
År av slitage syns på fönsterkarmen till vandrarhemmet.
För att ingen obehörig ska ta sig in på vandrarhemmet har flera dörrar bommats igen.
Mängder av bråte ligger kvar på tomten utanför ett sedan länge tomt hyreshus.
Tomten till en av de övergivna villorna börjar allt mer se ut som en skog.
Vi går tillbaka mot bilen för att ta oss ner till bussen som Jenny ska ta till Stockholm över helgen. Det är inte ens en kilometer men på vägen hinner hon peka ut flera andra ödehus. Bakom ett par rostiga järngrindar skymtar ännu en övervuxen gräsmatta som snarare påminner om en vildvuxen åker. Tegelplattorna på taket har fått en grågrön beläggning och byggställningen vid sidan av husväggen ser oroväckande instabil ut.
Flera tomter har inte tagits om hand om på flera år.
Bussen kommer inte än på ett tag och Jenny går in på grillrestaurangen Laddstoppet som ägs av Jörgen Kalmerfjord. Jörgen är liksom Jenny engagerad i Överum men har inte riktigt samma optimistiska framtidssyn. Förutom husen som stått övergivna i flera år säger han att ett annat problem är att flera hus inte är bebodda stora delar av året.
– Det är ingen bra utveckling om det bara blir sommarstugor här i Överum, det blir ingen levande landsbygd, säger han.
Jörgen har funderat på att starta ett kollektiv som kunde köpa upp hus, restaurera dem och hyra ut till barnfamiljer men tror inte längre att en sådan drivkraft finns i Överum.
Jörgen Kalmerfjord hoppas att fler Överumsbor kommer engagera sig i frågan om ödehus framtiden.
Även om resten av ägarna till Överums ödehus verkar leva tror inte Jenny att vite är en taktik som funkar.
– Det hjälper inte med vite för människor som köper massor av hus i hela Sverige i olika företag, säger Jenny, och tillägger att hot om Kronofogden inte verkar bita på alla.
På vägen ut från Överum gör flera andra övergivna hus sig påminda. Bråte på marken, sönderslagna fönsterrutor och mängder av ogräs. Att någonting måste göras råder det inga tvivel om, men vad?
Fortsättning följer i del 2.