Finska föreningen var både en förening och namnet på huset som blev en samlingspunkt för dess medlemmar, ett hus som nu har rivits.
När jag träffar Arvo och Sirpa är det bara en grusyta kvar. Men på 1970-, 80- och 90-talen var huset Finska föreningen en viktig mötesplats för de finska invandrarna.
– Ja, oj, oj, oj, minns Sirpa.
Hon kom till Överum som nybliven mamma 1975, tillsammans med Arvo. Med tiden fick de ännu en dotter.
Finska föreningen bildades 1973. Tanken var förstås att knyta samman de nya invånarna, men inte bara:
– Det var också för att fira de traditionella högtidsdagarna vi har i Finland: självständighetsdagen, mors dag, fars dag, midsommar och ibland nyårsafton, berättar Sirpa.
En annan höjdpunkt inom Finska föreningen inföll den 23 december.
– Lilla julafton hade vi varje år. Den var väldigt viktig. Då hade man alltid uppträdanden och barnen hittade på allt möjligt. Det var skojigt, säger Sirpa.
Hon vet inte exakt hur många som kom till Överum från Finland, men det var långt över hundra personer.
– Mest var det familjer, men det kom också enstaka, tror jag. I slutet på 60-talet åkte brukets representanter till norra Finland för att skaffa arbetskraft. Det var hög arbetslöshet där och bruket behövde personal.
Finska föreningen hade ganska mycket verksamhet under ett antal år.
– Vi hade en nöjeskommitté, idrottsverksamhet och barnaktiviteter. När vi hade disco här, kom det svenska barn också, men mest var det bara finnar, säger Sirpa.
Hon var själv aktiv i föreningen, samtidigt som hon under en period hade två jobb – som tidningsbud och på bruket – och dessutom politiska uppdrag inom Socialdemokraterna.
– Jag fattar inte hur man orkade, sa hon i en intervju i VT 2009.
Finska föreningen fortsatte att vara en samlingspunkt flera år in på det nya millenniet.
– Många blev uppsagda på bruket 1992 och efter nyår 1993 fick vi pengar till att rusta upp rummen. Vi var så många arbetslösa att vi pratade om att ha ett kafé för arbetslösa. Det öppnade på kvinnodagen, den 8 mars, minns Sirpa.
Ett annat engagemang för föreningen var hjälpsändningarna till Estland, som pågick i många år.
– Om du visste hur många kartonger jag har packat och gått igenom. Men det var väldigt meningsfullt, och vi fick vänner för livet, säger Sirpa, som besökte Estland ihop med Arvo och såg vilken glädje gåvorna gav.