Ana bor i en villa i Överum, tillsammans med sin man. Han är från Skåne, och den första tiden i Sverige bodde de där, innan de flyttade till Överum.
Den svenska bruksorten är väldigt annorlunda mot hennes forna hemstad, Bogotá, där bara staden har ungefär lika många invånare som hela Sverige.
– Här är lugnare. Man kan göra som man vill, konstaterar Ana.
Närheten till naturen är något hon uppskattar. Hon tycker om att vara ute och springer nästan varje dag.
– Man ser mycket, när man springer. En gång såg jag en älg.
Hon gillar att anstränga kroppen, så att hon blir riktigt trött. Att springa är en frihetskänsla, men hon tror också att det är bra om man har lite ont i kroppen och känner sig nedstämd.
– När jag har sprungit, känner jag mig mycket gladare.
Hennes gamla hemland, Colombia, har ett dramatiskt och omväxlande landskap, med stora skillnader från kusten och upp till Andernas toppar. Här finns hav och berg, regnskog och öken.
– Jag tyckte mycket om att resa i mitt land, när jag bodde där. Jag ville lära känna mitt land.
Hon visar en bunt fotografier, där hon går i snön uppe i bergen, med en rejäl ryggsäck på ryggen.
Ett annat viktigt intresse är att skriva dikter. Fast hon inte har bott särskilt länge i Sverige, skriver hon redan dikter på svenska. En av dem kan ni läsa här intill.
När hon vill skriva om sina känslor, gör hon det gärna i form av en dikt.
– I en dikt kan man leka mer med orden, medan berättelsen måste följa en röd tråd och vara längre. Jag vet inte vilken väg min dikt ska ta. Den kommer från mina upplevelser och mina tankar.
Hon läser mycket böcker på svenska, bland andra Monica Zak och Moa Martinson.