När vi träffas för att prata, är det ovanligt lugnt och tyst i lokalerna, vilket beror på de flesta av undomarna fortfarande går i skolan, eftersom det är tidigt på eftermiddagen.
Det känns med en gång att det här är en plats som Gun-Britt trivs på. Hon kallar det också för sitt andra hem.
– Jag älskar det här jobbet. Det har gett mig så mycket tillbaka, säger hon med eftertryck.
Under årens lopp har hundratals ungdomar passerat revy. Det har alltid varit viktigt för Gun-Britt att de ska känna sig sedda, när de besöker "går'n". Kontakten med dem har betytt mycket för henne: att få följa dem under uppväxten, stötta, ge råd och kanske även hjälp, när de har haft det svårt. Hon fick inga egna barn, men hon har haft desto fler på fritidsgården.
Gun-Britt är en öppen, positiv och lösningsinriktad person. Det märker man ganska snabbt, när man pratar med henne. Hon har också humor.
Men livet har ändå varit tungt i perioder. Flera omgångar har hon tvingats kämpa mot cancer. Då har hon haft ett stort stöd från familjen och vännerna, liksom arbetskamraterna och besökarna på fritidsgården.
Första vändan var 2001. Då fick hon bröstcancer och genomgick strålning och en mindre operation.
Några år senare, 2006, kom cancern tillbaka. Hon opererade då bort ena bröstet och fick sedan ta cellgifter, som gjorde att hon tappade håret.
Som en biverkning av medicinerna fick hon 2009 cancer igen, i livmodern, med ny operation och behandlingar som följd.
Nu har det snart gått tio år. Hon är glad att hon lever, men försöker också ta sig tid att kontakta andra som har det svårt, och visa att hon finns där, om de vill prata. Alla vill ju inte det, men för henne har det varit ett stort stöd att omgivningen har vetat om hur det var.
– Man ska ta vara på den tid man får, säger hon.
Det är lätt att tänka att en så social människa som Gun-Britt vill ha folk omkring sig dygnet runt. Så är det emellertid inte. Hon måste få vara ensam ibland, antingen hemma eller ute i naturen, för att kunna ladda om.
Trädgårdsarbete är en annan bra avkoppling. Hon är mycket förtjust i blommor, men odlar också annat, som potatis, grönsaker och havtorn.
När Gun-Britt var barn, hade föräldrarna ett lantbruk med mjölkkor, gris, höns och ibland ankor på gården Stora Törntorpet utanför Gamleby. Till familjen hörde också alltid en jakthund och en katt.
År 2012 flyttade Gun-Britt och hennes man, Christer, tillbaka till hennes föräldrahem, där hennes mamma bor i en egen liten stuga på gården. Det betyder mycket för henne att ha sin mamma så nära.
När det gäller intressen, har fotbollen varit ett viktigt sådant. Hon började inte spela fotboll förrän hon var 17, men höll i gengäld på i mer än 20 år och var med och drog i gång damfotbollen i kommunen. Odensvi och Hjorted var tidigt ute med det.
Det är nästan lättare att säga vad Gun-Britt inte är intresserad av än tvärtom. Hästar har till exempel aldrig varit hennes grej. Hon provade en gång att rida islandshäst på Island, när maken fyllde 50, och det fick räcka.
I sitt yrkesliv har hon nu jobbat 40 år på Överums fritidsgård, där hon är föreståndare sedan 1990. Det har blivit den plats som hon ville att det skulle bli, där unga och gamla kan mötas över generationsgränserna i en meningsfull verksamhet.