Orden kommer från en person som bor i närheten av det förfallna "Gamla ålderdomshemmet" i Överum.
Just när jag är färdig med fotograferandet av huset så kommer en person fram till mig och bjuder in mig på kaffe. Jag finner mig själv sittandes med tre personer som är som levande uppslagsverk över Överums historia. Vilken tur man har ibland.
Ingen av dem vill dock medverka med namn. De vill inte framstå som gnälliga, utan påpekar att de är glada att kommunen tar tag i huset.
– Min mamma jobbade där när det var ålderdomshem under 1950-talet. När Ekhamra byggdes stängdes ålderdomshemmet, berättar en av personerna.
Personerna ser huset varje dag, precis som många andra. Det ligger i korsningen där väg 35 möter Masugnsgatan, och är bland det första som syns när man som bilist passerat Överumsskylten från Gamlebyhållet.
– Det ger ju inget bra intryck av Överum. Det är det första som syns för alla som kör in i Överum, säger personen som också undrade om ett likadant hus kunnat få förfalla längs infarten till Västervik.
– Vi känner oss väl lite åsidosatta här i Överum, konstaterar en av personerna.
– När huset slutat vara ålderdomshem tog ABF över huset, berättar de vidare.
Det var kurser i mattvävning och språk och man kunde hyra huset för fackliga möten.
Efter det köptes huset av en konstnär.
– Oh det blev så fint! Utbrister en person.
Konstnären ska ha satt ut stenskulpturer i trädgården.
– Det var vackert invändigt också. Jag kommer ihåg det lite vagt. Till vänster fanns ett allrum, i hallen installerade konstnären en braskamin och på övervåningen hölls det vernissager, fortsätter hen.
Konstnären sålde huset till den nuvarande ägaren.
Personerna berättar att de sett ägaren – som bor i en Stockholmsförort – ett par gånger. En dag för några år sedan röjdes träd till viss del i trädgården.
– Men allt lämnades på tomten. Det ligger kvar en såg, konstaterar en av personerna. Det har kommunen också sett: och sågen är en av sakerna som ska städas bort.
Personerna har själva sett hur obehöriga försökt ta sig in i huset genom åren. Även om de önskat att kommunen satt ner foten tidigare under dessa 13 år så är de glada att något nu händer.
– Man hoppas ju att det kommer någon som vill ta hand om huset. Det skulle kunna bli riktigt vackert igen. Men det är klart, nu när det stått som det gjort är det nog mycket som är förstört invändigt.