Tack vare kvinnor som de bÄda Emmorna och Carola i gÄrdagens tidning har strÄlkastarljuset riktats mot att kvinnor som gör det naturligaste i vÀrlden, nÀmligen föder barn, kan fÄ livslÄnga handikapp med bÄde fysiska och psykiska skador. Alla tre hamnade till slut hos överlÀkare Eva Uustal för att fÄ hjÀlp med sina skador och för alla tre blev det en vÀndpunkt, mycket för att de Àntligen fick prata med nÄgon som inte vÀjde för problemet.
De Àr alla förstföderskor som var medvetna om att det gör ont att föda barn och att man kan brista. Men de hade svÄrt att bedöma vad som var normalt och inte. De drabbades dessutom av problem som ingen precis gillar att dryfta vid middagsbordet. De fick ingen vÀgledning pÄ efterkontrollen sex till Ätta veckor efter förlossningen.
ââKanske undviks problemet inom vĂ„rden pĂ„ grund av rĂ€dsla för att man faktiskt inte vet vad man ska göra för att lösa det, spekulerar Eva Uustal.
Det finns nĂ€mligen vĂ€ldigt lite vetenskap kring föreÂbyggande, diagnostik och behandling av förlossningsskador.
Det framkommer i tvÄ rapporter om kunskapslÀget kring förlossningsskador som presenterades i vÄras, gjorda av SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvÀrdering). Eva Uustal medverkade till bÄda.
ââVi behöver en strukturerad diagnostik i hela landet, sĂ„ att vi kan börja göra pĂ„ samma sĂ€tt, samla kunskap och fĂ„ ett vetenskapligt underlag, sĂ€ger hon.
Det finns troligen ett stort mörkertal av missade skador.
ââPĂ„ sina hĂ„ll saknas kunskapen för att hitta skador. PĂ„ andra skuldbelĂ€ggs personal om det uppdagas âför mĂ„ngaâ bristningar. I ett nationellt utbildningsprogram som jag hoppas snart Ă€r klart, finns riktlinjer för hur undersökningen ska gĂ„ till och det rekommenderas att det Ă€r tvĂ„ barnmorskor som hjĂ€lps Ă„t sĂ„ att de kan stötta varandra.
Ăven om muskelbristningarna konstateras direkt efter förlossningen misslyckas ibland det första försöket att laga dem.
ââDet Ă€r verkligen inte lĂ€tt att operera en nyss förlöst kvinna. Det Ă€r svullet, det blöder. Anatomin kan vara vĂ€ldigt förbryllande vanstĂ€lld. Men problemet Ă€r att det inte funnits nĂ„gon plan för vare sig barnmorskors eller gynekologers utbildning att behandla dessa skador, sĂ€ger Eva Uustal.
Om Eva finge bestÀmma skulle ett antal av de miljoner som regeringen riktat till förbÀttrad förlossningsvÄrd (se artikel hÀr intill) gÄ till en regional organisation för uppföljning och behandling av kvinnor som drabbats av förlossningsskador och dÄ gÀller det inte bara de svÄraste, utan ocksÄ de som Àr nÄgot mindre omfattande men ÀndÄ orsakar betydande besvÀr.
ââMan skulle mycket vĂ€l kunna utveckla ett nĂ€tbaserat verktyg för uppföljning. Ett frĂ„geformulĂ€r som vĂ€gleder kvinnorna att antingen avvakta eller söka vĂ„rd.
Som det Ă€r nu kan det gĂ„ mĂ„nader, ibland Ă„r, innan missade eller felbehandlade skador tas pĂ„ allvar. DĂ„ hamnar de drabbade i Ăstergötland ofta pĂ„ bĂ€ckenfunktionsenheten i Linköping. Ă tta av tio blir botade, men rehabiliteringen kan ta lĂ„ng tid och en del fĂ„r lĂ€ra sig att leva med kvarstĂ„ende problem livet ut.
Lite pengar till förlossningsskadade
ĂSTERGĂTLAND
I Ăstergötland har bara nĂ„gra fĂ„ av de statliga miljonerna riktade till förbĂ€ttrad förlossningsvĂ„rd nĂ„tt vĂ„rden av förlossningsskadade kvinnor.
Förra Ă„ret aviserade regeringen en stor satsning pĂ„ förlossningsvĂ„rd och kvinnohĂ€lsa. En satsning som omfattar kring tre miljarder frĂ„n Ă„r 2015 till 2019. Ăstergötland tilldelades för de tvĂ„ första Ă„ren 31,7 miljoner kronor. För 2017 till 2019 berĂ€knas tillskottet bli knappt 23 miljoner per Ă„r.
Det nya fĂ€rska statliga bidraget har hittills inte lett till sĂ€rskilt mĂ„nga nya fĂ€rska satsningar i Ăstergötland. Det finns i huvudsak tvĂ„ skĂ€l till det.
Det första Ă€r att syftet med bidraget i vissa fall redan Ă€r genomfört i Ăstergötland. SĂ„ Ă€r det med avgiftsfri mammografi. Beslut om avgiftsfrihet togs 2014. Ett annat exempel Ă€r ökad bemanning inom förlossningsvĂ„rden till följd av ett ökat antal riskgraviditeter. Det beslutet togs redan 2012.
Det finns fler exempel pĂ„ hur satsningar som redan gjorts anvĂ€nds som redovisning för vad de statliga medlen för 2015 och 2016 anvĂ€nts till i region Ăstergötland.
ââVi redovisar hur duktiga vi redan Ă€r. Det pĂ„gĂ„r verksamhet för över 20 miljoner som Ă€r i linje med överenskommelsen om vad bidraget syftar till, sĂ€ger Gunvor Rundqvist pĂ„ regionens ledningsstab och som sammanstĂ€llt redovisningen.
Det andra skÀlet Àr att statsbidraget Àr tidsbegrÀnsat. Egentligen kan det bara anvÀndas till projekt som strÀcker sig fram till 2019.
ââDet skulle vara mycket bĂ€ttre att fĂ„ permanenta pengar sĂ„ att man vĂ„gar starta verksamheter som fĂ„r leva vidare. Bidragen Ă€r lĂ„nta pengar, sĂ€ger hon.
Det finns nĂ„gra sĂ„dana projekt redovisade för 2016. Ă tta miljoner har avsatts till att sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig till barnmorskor fĂ„r behĂ„lla sin lön under utbildningen. Ett ettĂ„rigt projekt som syftar till att nĂ„ de 8â000kvinnor som uteblir frĂ„n gynekologisk cellprovtagning med undersökning och behandling, Ă€r ett annat exempel. Det kostar nĂ€rmare fyra och en halv miljon kronor.
Det nĂ€rmaste vi kommer ett av de uttalade syftena med bidraget, att förbĂ€ttra vĂ„rden för kvinnor som drabbas av förlossningsskador, Ă€r att tre miljoner kronor i höst avsattes till vĂ„rd av personer med lĂ„ngvarig bĂ€ckensmĂ€rta, varav en del har smĂ€rtor till följd av förlossningsskador. BĂ€ckenfunktionsÂenheten behövde egentligen fyra miljoner, men fick tre.
Det pÄgÄr en behovsanalys av vad som behöver göras mer för de förlossningsskadade. Den ska presenteras i början av november.
â DĂ„ vet vi mer var statsbidraget för kommande Ă„r ska sĂ€ttas in, sĂ€ger Gunvor Rundqvist.
FÄ anmÀls enligt lex Maria
ĂSTERGĂTLAND
FÄ förlossningsskador som drabbar kvinnor anmÀls enligt lex Maria
Enligt patientsĂ€kerhetsÂlagen ska en hĂ€ndelse som orsakar eller hade kunnat medföra en vĂ„rdskada anmĂ€las till Inspektionen för vĂ„rd och omsorg (IVO). VĂ„rdgivaren ska göra anmĂ€la och utreda hĂ€ndelsen. Syftet Ă€r att förbĂ€ttra vĂ„rden, göra den sĂ€krare.
Men nÀr en förlossning orsakar skador pÄ kvinnan anmÀls det inte alltid. De hÀndelser som lett fram till de skador som de tre kvinnorna i gÄrdagens tidning berÀttade om, har exempelvis inte anmÀlts.
Hans Rudstam Àr medicinalrÄd pÄ IVO. Han sÀger att de skador som kan uppstÄ vid en förlossning orsakas av ett naturligt förlopp och inte alltid Àr undvikbara. Det Àr förklaringen, menar han, till att de sÀllan anmÀls enligt lex Maria.
Om skadan inte upptÀcks eller om man misslyckas med att ÄtgÀrda den?
ââDet Ă€r vĂ„rden sjĂ€lva som avgör vad som anmĂ€ls, det viktiga Ă€r inte att det anmĂ€ls utan att vĂ„rden sjĂ€lva tar itu med förbĂ€ttringsarbete.
Ska inte anmÀlningsförfarandet leda till att man samlar kunskap för att förbÀttra vÄrden?
â Jo, nĂ„gon nytta gör det sĂ€kert, men det viktigaste Ă€r att vĂ„rden tar tag i förbĂ€ttringsarbetet.
Eva Uustal pÄ kvinnokliniken i Linköping tror att skadorna inte anmÀls pÄ grund av att det Àr sÄ vanliga.
ââDet Ă€r snarare ett strukturellt problem. Dessutom ger en missad eller felÂbehandlad skada konsekvenser först lĂ„ngt efter hĂ€ndelsen som orsakat dem.
Hon tror att det skulle göra mer skada Àn nytta att anmÀla.
ââNĂ€r det görs en lex Maria kĂ€nner sig vĂ„rdpersonalen utpekad trots att de agerat enligt praxis. DĂ€rför har jag i stĂ€llet startat bristningsregistret. Det ger oss en Ă„terkoppling utan att nĂ„gon skuldbelĂ€ggs.