Kardinal Arborelius beskrivs som en varm ekumen. Ett bevis på det är att han bjudits in som huvudtalare när Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, öppnas i Uppsala domkyrka i oktober. Själv bjöd han in Svenska kyrkans ärkebiskop, Antjé Jackelén, att närvara vid installationen av honom som kardinal under högtiden på Petersplatsen i Rom för två veckor sedan.
Att Capella Ecumenica har en given plats i hans hjärta visade sig redan 2001. Då stod han för första gången under bar himmel på Västra Gärsholmen och predikade vid det lilla kapellet i gråsten. Det är en replik av Sankt Annas medeltida kyrka på fastlandet.
– Sankta Anna var djupt älskad under medeltiden i Sverige och jag tycker att hon står som en underbar förebild för alla mor- och farföräldrar som vill ge tron vidare och stödja sina barnbarn. Capella Ecumenica är en vacker och fin symbol för vår längtan och bön om den fulla synliga enheten, förklarar Anders Arborelius.
Själv saknar han barn och barnbarn eftersom han blev karmelitermunk efter studierna i Lund. Det var under studietiden han konverterade till katolicismen.
– Jag möttes av goda ordenssystrar och deras vittnesbörd, vilket gjorde att jag satte mig in mer intensivt i den katolska tron och efterhand blev övertygad om att det var sanningen.
I dag ökar konversionerna, som länge legat konstant kring hundra om året.
– Det finns större öppenhet för katolsk tro i ett alltmer individualistiskt och materialistiskt klimat, eftersom gemenskap och andlighet står så centralt för oss.
Till Capella Ecumenica kommer kardinalen nästan direkt från Almedalen. Om en dryg vecka ska han sommarprata i radio. I Rom fanns 500 svenskar på plats för att fira påvens utnämning av deras landsman till kardinal. Vilket förbluffade honom själv. Men knappast alla andra som upptäckt personkemin och de gemensamma fattigdomsidealen redan vid deras möte i Malmö och Lund i höstas.
På vilket sätt tänker du tjäna – som påven uttryckt det – din kyrka i Sverige?– Påven skrev till mig tre gånger (!) om tjänandet, så jag får försöka göra mitt bästa att ställa mig helt till tjänst för vår kyrka. Eftersom påven speciellt nämnde Teresa av Avila när han talade med mig tror jag att det är på bönens och spriritualitetens plan som jag måste bli mer aktiv.
Efter upphöjelsen till påvens närmaste medarbetare har han också fått en egen kyrka i Rom – Santa Maria degli Angeli e dei Martiri – skapad av Michelangelo.
– En ära och en nåd.
Den dagliga arbetsplatsen finns dock i katolska stiftets domkyrka i Stockholm.
Självklart kommer Anders Arborelius nu att pendla oftare till Vatikanen. Möjligen för att, som en del hoppas, styra ekumeniska strävanden och inte bara verka i lekmannarådet.
Han talar sju språk, men oftast engelska och spanska i sina kontakter med över hundratusen katoliker i stiftet, människor som kommer från jordens alla hörn..
Stämmer det att katolska kyrkan i Sverige är en "invandrarkyrka" och hur påverkar det relationerna i församlingarna och ekumeniken?– De flesta katoliker i Sverige är första eller andra generationens invandrare och vi måste bygga upp en gemenskap där alla känner sig som ett i Kristus så att vi får en djupare "stiftssolidaritet". Då kan vi också bli mer engagerade i ekumeniken och förmedla vår övertygelse på ett tydligare sätt och också få impulser från andra kristna.
Hans namn skvallrar om att han har djupa rötter i Arboga och i prästerskapet, men det påverkade inte hans val, eftersom han aldrig mött någon släkting som varit präst.
Nej, i stället var det mötet med Edith Stein och Teresa av Avila som stakade ut hans väg. Han har skrivit böcker om dessa märkvärdiga kvinnor, båda karmelitnunnor. Den ena gasades ihjäl som judinna, den andra blev kyrkolärare.
Varför?– Deras hängivna tro och kärlek till Gud och deras efterföljelse i Jesus i det vanliga, dagliga livet.
Så vem är han då själv, kardinalen som nu får bära den röda birettan i den nordligaste av utposter. Som plötsligt kommit in från kylan efter tusen år av "utfrysning".
Alla beskriver dig som ödmjuk och andlig, men också sträng och enkel, stämmer det?– Ingen kan döma i egen sak, men som karmelit tycker jag om det enkla, stilla och tysta livet.