Fången vände sig för en tid sedan till JO och klagade på brister i de intagnas möjlighet att få sjukvårdsbehandling.
Det var i januari 2012 som mannen i samband med en fotbollsmatch föll och skadade en hand. Men det dröjde fem dagar innan mannens vädjan om att få uppsöka ett sjukhus hörsammades. Läkaren konstaterade då att han brutit båtbenet.
Några månader senare gick mannens hälsena av, men då vakthavande befäl uppgav att det var kö på akutmottagningen erbjöds mannen värktabletter och fick beskedet att transporten till sjukhuset skulle få vänta till nästa dag. Hans kamrater på anstalten protesterade dock mot beslutet och mannen fick åka till sjukhuset samma kväll.
Anmälaren menar att flera intagna behandlas på liknande sätt och att det är fel att det ska vara upp till vakthavande befäl att bedöma skador och sjukvårdsfall som inträffar utanför kontorstid.
Kriminalvården har i sitt svar på anmälan förklarat att mannen vid det första tillfället själv avböjde att åka in till sjukhus. Däremot erbjöds han tid hos såväl sjuksköterska som läkare på anstalten och det var efter dessa besök som mannen fick en tid på sjukhuset.
Även vid den andra händelsen menar anstalten att man gjort vad man kunnat för att mannen skulle få komma till sjukhus, men att det då var akutmottagningen som bad anstalten att avvakta då det var mycket folk på mottagningen. När mannens smärta tilltog kontaktade man på nytt akuten och fick komma in med mannen.
Ord står således mot ord i anmälan och Kriminalvården bedömer därför att det inte går att ytterligare utreda vad som egentligen var anledningen till att mannen fick vänta så länge med att få sin första skada undersökt.
JO ska nu bedöma ärendet utifrån anmälan och Kriminalvårdens svar.