Så sammanfattar Matilda Ernstsson och Carl-Philip Thegerström Pridefestivalen i Stockholm, som de båda besökt flera gånger.
– Alla är så öppna och trevliga, det är ingen som dömer en, säger Carl-Philip.
Att i vardagen mötas av fördomar på grund av sin sexualitet är de båda vana vid.
Carl-Philip minns gymnasiet som en jobbig period. Hatkommentarer och skitsnack bakom hans rygg var vanligt.
– I början var det jättesvårt att inte ta åt sig.
Men eftersom kommentarerna har fortsatt har han lärt sig att inte ta åt sig. Samtidigt försöker han jobba för ett samhälle där dessa attityder inte finns. Att själv vara öppen tror han är ett bra sätt att öka allmänhetens kunskap och på så sätt bidra till ett minskat förtryck.
– Under Pridefestivalen i Stockholm kommer också traditionella barnfamiljer, då får barnen tidigt möta ett klimat där alla är välkomna.
Det tror han är en bidragande faktor till att det generellt finns en större öppenhet i Stockholm, jämfört med mindre städer, så som Västervik.
För Matildas del har omgivningens reaktioner sett lite annorlunda ut. Istället för hatkommentarer har det snarare handlat om fördomar. Exempelvis har hon märkt att det finns en föreställning om att hon, bara för att hon attraheras av tjejer, skulle attraheras av alla tjejer. Från andra tjejer har hon hört kommentarer som handlar om att de inte vågar bete sig på samma sätt som innan de visste att hon attraheras av tjejer. Matilda tycker detta är både fördomsfullt och märkligt.
– Tjejer som tänder på killar attraheras ju inte av alla killar.
I hennes egen umgängeskrets tycker hon i övrigt att attityden är god.
– Men jag har stött på människor som seriöst tror att jag är sjuk.
”Vem är mannen i förhållandet?” är en fråga som både Matilda och Carl-Philip är trötta på att få, igen och igen.
– Sist jag kollade var vi två tjejer, brukar Matilda svara.
I Prideparaden brukar det gå många inspirerande ekipage.
– När ”Stolta föräldrar” går förbi blir jag glad, det är så fint, säger Matilda.
”Marching for those who can’t” står det på banderollen i en av Carl-Philips favoritekipage.
– De har svart tejp för munnen och är tysta under hela paraden, berättar han.
Det är en symbolisk handling som syftar till att de marscherar för hbtq-människor som tvingas till tystnad i många andra länder.