En annan kull med smågrisar diar hos sin mamma.
Priset – ett restaurangbesök – delas ut av Landshypotek Bank och Landshypotek Ekonomisk Förening, region Östgöta, dit alltså Västervik hör. Pristagare är egentligen hela familjen Rydén, som förutom Andreas och Katarina består av sönerna Emil, Joel och Olle. Två av dem är anställda på gården. Den tredje jobbar för tillfället jobbar på annat håll.
Makarna Rydén tog över Rydberga gård 1997. Gården producerar 8 000–9 000 slaktsvin om året.
För drygt fem år sedan stod Rydéns vid något av ett vägskäl, där de kände att de måste bestämma sig om de skulle satsa vidare eller bara fortsatta med det som de hade då.
Valet blev att satsa.
– Alla tre grabbarna är mer eller mindre intresserade allihop. Det är därför vi har investerat, säger Katarina.
Elsa Hjalmarsson och Ann Nyberg vaccinerar en treveckors griskulting med nålfri metod.
Hon och Andreas är glada över priset, men vill i sammanhanget lyfta fram de anställdas betydelse.
– Vi kan aldrig bli bättre än våra medarbetare, säger Katarina.
På gården finns, förutom sönerna, ytterligare fyra anställda. De anställda har fulla löner, medan Katarina och Andreas använder sig själva som "dragspel" i tuffare tider.
– Då är det vår lön som får stå tillbaka, naturligtvis, säger Katarina.
Matdags för smågrisarna.
Alla insatsvaror, som el och diesel, har stigit kraftigt, vissa med 300 procent. En ljuspunkt är dock att den höga efterfrågan på svenskt kött, som kom med pandemin, har hållit i sig.
– Vi ser positivt på framtiden och tror att folk kommer att vilja äta svenskt kött även i framtiden, säger Katarina.
Vindflöjeln berättar vilken typ av gård vi har kommit till.