De senaste veckorna har VT skrivit om turerna kring bolaget Nyköpings Jurist & Integrationsbyrå, och berättat om den debatt finns kring systemet med etableringslotsar. En som kan berätta om lotsyrket är Barbro Rehn. Tillsammans med tre andra före detta NJI-anställda arbetar hon för det nystartade bolaget Aliva. Bolaget har två kontor i den norra länsdelen, Hultsfred och Vimmerby. Vi träffas i Hultsfred, och hon berättar om vägen in i yrket.
– Jag var långtidsarbetslös, när jag fick en praktikplats på Svenska för invandrare.
Det var där hon kom i kontakt med NJI, och erbjöds en praktik som ledde till jobb. Där jobbade hon fram tills dess att NJI lade ner i september i år.
När Barbro började på NJI i januari 2013 visste hon inte något om lotsyrket. Företaget utbildade henne och andra i coachning, och självcoachning. Hon beskriver en arbetsplats med bra sammanhållning mellan kollegorna. Man hjälpte varandra för att bli bättre i yrket. Hon fortsätter med att berätta om det nya bolaget: Ambitionerna att jobba annorlunda, och hur de anställda kompletterar varandra med sin erfarenheter och utbildningar.
En kritik som kommit mot hela branschen från riksrevisionen är att inte tillräckligt mycket fokus legat på att få ut den nyanlände på arbetsmarknaden. Barbro säger att under den första tiden som en invandrare befinner sig i Sverige så måste arbetet i första hand handla om att hjälpa individen att komma tillrätta socialt.
– Ringer jag upp en arbetsgivare, till exempel om en praktikplats, så är den första frågan vilka kunskaper invandraren har i svenska. Det är inte lönt att börja ringa runt förrän invandraren har klarat de första stegen i SFI.
En annan kritik mot branschen är att bolag lockar med "lån" av datorer och mobiltelefoner till dem som väljer deras företag.
– Konkurrensen har gjort det nödvändigt. Det är synd. När vi är ute på information, och berättar om hur vi vill arbeta tillsammans med klienterna för att de ska komma i arbete, blir ändå första frågan vad man får om man väljer vårt bolag.
Hon berättar att hon och hennes kollegor tänkt om när det gäller hur de ska hjälpa nyanlända.
– Många förväntar sig att vi ska utföra tjänster åt dem, men vårt jobb ska vara att lära dem hur de klarar sig själva i svensk vardag. I början tillbringade jag många timmar i telefonköer till försäkringskassan. Nu visar vi dem hur de ska göra – sedan är det de som får göra jobbet.
Är uppdraget rimligt? Kan ni hjälpa dem ut i jobb?
– Det beror sig på vad de har i bagaget. En av våra klienter jobbar som läkare i dag. Han hade med sig papper som styrkte hans utbildning, och han lärde sig svenska snabbt. Det är svårare när man arbetar med någon som var analfabet i sitt hemland.
Skulle du rekommendera en kompis att ta jobb som etableringslots?
– Ja, jag har faktiskt en kompis som funderar på att bli etableringslots. Man träffar människor. Det är tålamodskrävande, men roligt. Även att man diskuterar att lägga ner systemet, så tror jag att etableringslotsarna behövs.