Vi är en behändig liten grupp som möter upp med vår guide Åse Theorell utanför Ombergs turisthotell.
– Det här en rätt så lång vandring, säger hon. Vissa bitar är krävande. Men det är ni som bestämmer tempot.
Vi är alla överens om att tempot inte behöver vara det högsta. Vandringen får ta den tid som den tar. Så länge vi hinner tillbaka till supén.Ord som ”turisthotell” och ”supé” skapar ensamma en känsla av förra sekelskiftet, då författarinnan Ellen Key levde och och verkade på Villa Strand.
Inger och Gunnar Lindberg har tagit sig till Omberg från Köping tillsammans med vännerna Sven Arne och Yvonne Örn.
Småningom visar det sig att makarna Lindberg och Örn under årens lopp har hunnit med både den ena och den andra av traktens sevärdheter.
– Förr brukade vi stanna till vid Alvastra klosterruin när vi åkte till släkten i Skåne, säger Sven Arne Örn. Bättre lekplats för barn finns det knappast. Och när Sven Arne Örn berättar att han är ornitologi är frågan om han har varit vid fågelsjön Tåkern överflödig.
Ellen Keys hem Villa Strand såg de så sent som i förmiddags. Stipendiaterna har åkt hem och Villa Strand är återigen öppen för allmänheten.
– En fascinerande kvinna, säger Gunnar Lindberg. Hon var långt före sin tid.
Åse Theorell genomför även guidningar vid klosterruinen och Tåkern, samt vid Rökstenen, drygt sju kilometer längre bort.
Vid Alvastra och Omberg genomför hon guidningar onsdag till lördag fram till och med 15 augusti.
Nere vid Villa Strand pekar Åsa Theorell på en stig som leder bortåt Hästholmen. När Strand byggdes brukade Ellen Key dagligen vandra på den stigen.
– Hon bodde i Hästholmen och gick varje dag bort hit för att inspektera bygget. Och när byggarbetarna hörde att hon var på väg så brukade det bli fart på dem.
Men Ellen Key rörde sig också längs med Ombergs stigar. Och det är längs med Ellen Keys vandringsled som vi ska vandra. Vid slutet av Villa Strands tomt tar bokskogen vid.Vi är allesammans ordentligt utrustade för strapatsen som vänta. Ryggsäckar, vandringskängor och gångstavar. Men också hattar och kepsar, kikare och kameror.
– Man får tänka på att hon inte var någon ungdom. Hon var i sextioårsåldern. Och när hon var 70 år vandrade hon runt hela Vättern.
Sa de något om det i förmiddags? undrar Åsa Theorell. Vi skakar på huvudet. Det blir uppenbart att man inte hinner lära sig allt om Ellen Key på en timme.
– Vi har bokat en riktig heldag, säger Inger Lindberg. Visning av Villa Strand och picknicklunch. Sedan den här vandringen. Därefter supé och övernattning på hotellet.
Vättern skymtar hela tiden som ett skimrande ljus bakom skogens grönska.
– Det doftar ramslök, påpekar Yvonne Örn. Vi har varit här en gång tidigare, om våren, när den stod i blom. Det var fantastiskt vackert.
Men vackert är det även nu. Till och med fantastiskt vackert. Svalt och skönt är det också. Solljuset silas fint genom trädens bladverk. Då och då stannar vi upp och lyssnar till vad Åse Theorell har att berätta. Och det är mycket. Man kan gott påstå att hon vet allt värt att veta om Omberg.
Vi tar det i vår egen takt. Sätter den ena foten framför den andra. Vill man dröja kvar en stund på en plats finns det alltid möjlighet att hinna ikapp. Vi lämnar bokskogen. Terrängen blir svårare. Stigningen uppför Ombergs sluttningar börjar. Rasta får vi göra först vid Stocklycke vandrarhem.
Åse Theorell tar täten tillsammans med Lena Jensen och Camilla Siljedahl. Vi andra bildar eftertrupp.