En vilja att djuren ska få leva ett naturligt liv och att odla utan bekämpningsmedel är drivkraften bakom Sollidens Gårdsprodukter. Anders Nilsson och Annika Malm Nilsson köpte sin gård 1992 och har sedan dess, sakta men säkert, byggt upp och utvecklat sin verksamhet.
– När vi flyttade hit började vi smått. Vi odlade grönsaker och blommor för självplock, säger Annika.
De första grisarna kom till gården 1993. De var åtta till antalet och starten på grisuppfödningen. Idag består besättningen av 25 suggor och det föds runt 400 smågrisar per år. När kultingarna är 10 dagar gamla får de komma ut.
– Grisar mår bäst när de får vara ute och böka i jorden. Då får de utlopp för sitt naturliga beteende, säger Anders.
På Solliden vistas grisarna på åkrar inhägnade med eltråd. Annika berättar att de flyttar staketet efter hand som grisarna har ätit upp ogräs och rötter ur jorden. Men maten i jorden räcker inte till på långa vägar. På gården odlas spannmål och andra grödor som mals till mjöl. Nu provar de att odla och tillsätta åkerböna för att hitta en bra balans av aminosyror i fodret.
– En gris äter ungefär tre kilo foder per dag. De ska även ha ensilage och halm. Till skillnad från konventionell grisuppfödning växer våra grisar lite långsammare, men det blir å andra sidan ett bättre kött, säger Anders.
Grisarna lever kvar på gården i sex till sju månader, sedan är det dags för slakt. En femtedel slaktas på Brantestad i Vimmerby kommun och tas tillbaka för att säljas i gårdsbutiken och på marknader. Delar av det köttet förädlas även till olika charkprodukter på Wadstens kött i Loftahammar.
– Vi säljer varorna i vår gårdsbutik och på matmarknader. Under sommaren har vi öppet sex dagar i veckan. I butiken säljer vi även våra ägg, lammkött, grönsaker och inläggningar, säger Annika.
De har helt klart märkt en stigande efterfrågan på ekologisk och kravmärkt kött.
– När vi började tyckte nog folk att vi var lite konstiga som ställde om till Krav, men nu är många konsumenter medvetna och vill veta hur djuren de äter har levt, säger Anders.
Att driva en kravgård innebär mycket arbete. Något som varken Anders eller Annika har något emot. Även om det är jobb mest hela tiden känner de en stor tillfredsställelse i att kunna styra över sin sin tid.
– Vi ser det som en ynnest att kunna leva och verka på landsbygden, säger de.