Annorlunda hem
Den smala snirkliga vägen går mellan hagmarker och över en å och tar slut vid familjen Frosterud/Jägerhorns torp i Odensvi – Sågarstugan. Torpet ligger på en egen liten halvö som Klara delar med sin bror Martin.
Isen på sjön, med sitt bländande vita täcke, dånar och sjunger. Solen skiner.
Klara har just kommit ner från Stockholm, där hon bor och verkar till vardags, för att tillbringa helgen hemma i Tjust.
– Jag vistas här året om, och kommer ganska ofta ner över helgerna. Under pandemin tillbringade jag nästan mer tid här än i Stockholm, berättar hon.
Huset där vi sitter och pratar är byggt på den plats där det en gång har legat en ladugård. Den var dock utom räddning. I stället ritade Klara, som är arkitekt, ett fritidshus precis så som hon ville ha det med stora generösa fönster ut mot sjön som får det att kännas som att det inte finns någon tydlig gräns mellan inne och ute. Huset uppfördes 2009.
Men hennes första egna projekt var just den gamla svinstian intill.
– Idén till att bygga om den kom sig av att jag kände att jag ville ha något eget här, berättar hon.
En lya som hon slapp dela med syskon och föräldrar. Året var 1994 och Klara var nyutexaminerad arkitekt.
Med hjälp av bröderna Martin och Daniel tog hon tjuren vid hornen och började städa ut råttbon och diverse bråte från svinstian som stått öde och oanvänd sedan 1950-talet.
– Det var så äckligt!, minns hon och skrattar.
Och hantverkarna hon tog dit för att bilda sig en uppfattning om projektet dömde ut det direkt.
– Men när vi tagit bort taket kunde vi se att takstolarna var fina och välbehållna, så vi lade nytt tak vilket förstås blev en rejäl ansiktslyftning.
Hela sommarsemestern ägnade Klara åt att rusta upp husets utsida.
Vissa paneler höll måttet andra behövde bytas ut. Klara som just blivit färdig med studierna hade ont om pengar och letade begagnade material på olika håll. De stora fina fönstren kommer från en nedlagd skola i Malmö till exempel.
– Jag lastade in dem i en liten hyrbil och körde upp med dem till torpet, berättar hon.
– I stort sett var det bara dörrar och takpannor som jag köpte nya till det här huset.
När semestern var slut återvände Klara till Malmö "med fina fräscha muskler" som mamma, Åsa Jägerhorn, noterat i ett fotoalbum.
På hösten samma år satte hon lökar utanför huset och planterade buskar i form av en liten berså.
Det gjorde att hon redan våren och sommaren därpå kunde njuta av fin och ombonad växtlighet kring huset.
Och så fortskred arbetet med insidan. Emellanåt fick hon hjälp av kompisar och familj.
Ursprungligen bestod byggnaden av två delar, en svinstia och en vedbod.
I dag är det en liten gäststuga med sovrum, toalett, kök, sovloft och en sällskapsdel.
– Det visade sig att det fanns el dragen ända fram till huset, berättar Klara.
Numera hyr Klara ut "svinstian" sommartid. Eller upplåter den till sönerna eller vänner som kommer på besök.
Att Klara ville bli arkitekt visste hon redan vid 14 års ålder.
– Mina favoritämnen i skolan var bild och matte och någon sa till mig att den kombinationen var bra om man ville bli arkitekt.
Efter att ha gjort sin högstadiepraktik, först på stadsbyggnadskontoret i Västervik och sedan på Atrio arkitekter, var hon klar över vad hon ville arbeta med i framtiden.