– Vilken är er bild av Västerviks församling? Är den aktiv i Västervik?
Rollerna är ombytta. Plötsligt ställer intervjuoffret frågorna, och det är vi som försöker svara.
Mikael Eriksson har som präst funderat en hel del på kyrkans roll i samhället. Han kommer närmast från jobbet som församlingsherde i Skänninge.
Skänninge har ungefär 3 000 invånare, och ligger i Mjölby kommun. Det finns en likhet med Västervik – man har ett stort fängelse på orten.
Av olika skäl så har kyrkan varit brett engagerad i samhällslivet i Skänninge.
– Vi har haft bra samarbeten med kommunen. I vissa frågor har vi fungerat som en länk mellan Skänningeborna och kommunen, säger Mikael Eriksson.
Efter åtta år i Skänninge tyckte Mikael Eriksson att det var dags att röra på sig. Han fastnade för en platsannons för Västervik.
– Jag ska vara samordnare för församlingsarbetet i Västervik.
Södra Tjust Pastorat leds av kyrkoherden Karin Björk, sedan finns det två präster med samordnande ansvar. Nils-Henrik Sikström ansvarar för landsbygdsförsamlingarna, och Mikael Eriksson för Västerviks församling. Det innebär att han har en arbetsledande roll för de 20 anställda i församlingen.
Mikael Eriksson verkar ha en positiv bild av kyrkans möjligheter som institution:
– 76–80 procent av befolkningen är anslutna till Svenska kyrkan. Vilken annan förening eller folkrörelse kan säga detsamma?
Men är det inte en stor andel passiva medlemmar?
– Är det verkligen så? Folk väljer att döpa sig, gifta sig och begrava sin kära hos oss. Jag tror att åtminstone 50 procent av medlemmarna besöker kyrkan minst två gånger om året, svarar han.
I många andra delar samhället försöker man ställa upp mätbara mål för verksamheten. Skulle kyrkan kunna göra det? Till exempel när det gäller gudstjänstbesök...
– I så fall skulle jag vilja ställa upp mål om antalet konfirmander, säger Mikael Eriksson snabbt.
Varför är konfirmanderna så viktiga?
– Alla grupper är viktiga, men att vara 15 år är en svår tid i ens liv. Det är en tid då man behöver en plats där man kan känna sig trygg. Där man känner sig älskad för den man är, inte för hur man ser ut, eller vad man gör. Kyrkan kan vara en sådan plats, och då är 20 procents andel konfirmander bland svenska ungdomar en för låg andel.
Han lägger till:
– Jag kommer inte att säga att barn- och ungdomar är framtiden. Kyrkan ska arbeta med ungdomar för vad de är i dag, inte vad de kan bli i framtiden.
Så kommer vi in på ett av Mikael Erikssons fritidsintressen: lajv. Rollspel - där deltagarna klär ut sig för att exempelvis passa in i en historisk period.
– Jag är en sådan där som klär mig i medeltidskläder och slår ihjäl orcher, säger Mikael Eriksson ironiskt med syftning till den bild som utomstående har av lajv.
Har du kunnat ta med dig något från lajvandet till ditt arbete som präst?
– Ja, vi har använt det i ungdomsverksamheten, både bland konfirmander och äldre ungdomar. Jag har fått reaktioner från lärare som berättat om tysta ungdomar som efter att ha börjat med lajv vågar ta mer plats i klassrummet.
Fortfarande har Mikael Eriksson inte tagit det definitiva steget till att bli Västerviksbo. Huset i Skänninge finns kvar – här bor han i en övernattningslägenhet.
– Jag vill lära känna staden först för att bestämma mig för var jag vill bo. Under de första veckorna har jag till exempel förstått att det är viktigt vilken sida om järnvägen som man bor på.