Med en mjuk inbromsning stannar det lilla tåget i Wildfires faluröda stationshus. Staffan "Stalle" Sörensen kliver ur den sista vagnen i det i övrigt tomma tåget. Han förefaller oberörd. Det är han också. Trots att han just varit uppe i 115 km i timmen och störtat nedför det fruktade droppet med 83 graders lutning.
Som driftledare på Kolmårdens djurpark ingår det i jobbet att teståka Wildfire varje morgon innan åkattraktionen öppnar för allmänheten.
– Jag slutade att räkna vid 300 åk, säger Staffan Sörensen. Nu är jag nog upp i cirka 330. Nu är det inte lika hisnande som första gången. Lite mer vardag än spänning. Suget i maggropen har helt klart avtagit.
Wildfire rullar för fullt igen efter det välkända uppehållet. Varje morgon kollas anläggningen minutiöst innan djurparkens besökare släpps på får börja utmana G-krafterna och höjdskräcken. För Staffan Sörensen handlar det om att åka ett eller ett par morgonvarv.
– Jag lyssnar efter missljud och tittar efter fel, säger han.
– Med tiden har jag fått en bra uppfattning om hur allt ska kännas eller låta för att det ska vara i sin ordning. Säkerhetskontrollen är ytterst noggrann. Hittar vi en bult på marken en morgon startar vi inte förrän vi vet varifrån den kommer. Även om det går undan hinner jag få bra koll på att allt fungerar. Bland annat räknar jag klickljuden som uppstår när magneten, som drar upp tåget till krönet, släpper. Det ska klicka sex gånger.
Efter krönet gör tåget ett litet ärevarv innan färden fortsätter med det branta droppet. Nästan rakt ned i avgrunden och färdens mest hisnande ögonblick.
– Tågets egen tyngd drar upp farten, säger Staffan Sörensen.
– Ingen motor som driver det. Men det får inte gå för fort. Ett varv ska ta mellan 58 och 60 sekunder. Kommer vi nedåt 55 sekunder per varv får vi stänga en stund. Det kan vara värme i kombination med regn som drar upp farten. Dessbättre händer det väldigt sällan. Det får heller inte gå för långsamt. Då orkar inte tåget när det bär uppåt.
Fredagsmorgonens provturer visar inte på några konstigheter under den 1 265 meter långa åkturer på hög höjd. Staffan Sörensen ger klartecken och de första köande besökarna kan kliva ombord. Skräckblandad förtjusning ligger i luften. För Staffan Sörensen är det bara ännu en dag på jobbet.