I Västervik står just nu fyra personer i kö för att få en njure och den beräknade väntetiden är fyra år, vilket är en ökning jämfört med tidigare år. Det råder alltså brist på njurar här. Sett över hela landet har däremot antalet gjorda njurtransplantationer ökat. Sjuksköterskorna Gunvor Hedlund och Malin Gunneheim på njur- och dialysmottagningen i Västervik tycker att det är en svår och viktig fråga om varför allmänheten är sämre på att donera organ i den här delen av landet. Men är båda övertygade om att all organbrist beror på okunskap.
– Många målar upp en skräckbild av hur ingreppet går till, tror Malin Gunneheim.
Andra vanliga missförstånd handlar om vem som kan donera en njure och vilka risker det innebär. Det behöver inte vara en släkting, utan kan vara vem som helst, bara personen är fullt frisk. Ingreppet innebär heller inte någon särskild hälsorisk.
– Det finns till och med studier som visar att donatorer lever längre än övriga populationen, berättar Gunvor Hedlund.
En annan del av okunskapen handlar om hur dödsförklaringen görs. Gunvor Hedlund och Malin Gunneheim tror att det finns en rädsla för att organ ska tas för tidigt.
– Alla kan känna sig trygga. Inget lämnas åt slumpen, utan regleras av lagar, säger Gunvor Hedlund.
Definitionen för en död människa är följande: "när hjärnans samtliga funktioner är totalt och oåterkalleligt utslagna".
– Och för att fastställa detta görs noggranna undersökningar.
Om en persons båda njurar är utslagna måste vederbörande genomgå kontinuerlig dialys för att överleva. Då kan en njurtransplantation komma på frågan. Vid alla andra typer av organtransplantationer kan organen endast tas från en person som nyligen dött. Men vid njurtransplantationer kan även levande personer fungera som donatorer och då har blodgruppen ingen betydelse. Däremot måste donatorn vara fullt frisk, vilket kontrolleras noggrant i en utredning.
Eftersom en organdonation kräver att organdonatorn är fullt frisk är det inte ett alternativ att ta organ från personer som har dött av en sjukdom. Allra vanligast är att organ tas från personer som avlidit av hjärnblödning. Några av organen kommer också från personer som dött av en olycka.
– Men ofta har organen skadats för mycket av olyckan, förklarar Malin Gunneheim.
I dag säger lagstiftningen att organen från en död person inte ska få användas om det inte är säkert vad den avlidne personen ville.
– Men det finns planer på att ändra lagstiftningen så att alla organ kan doneras så länge personen inte sagt nej till detta, berättar Gunvor Hedlund.
När patienter från regionen ska genomföra en organdonation sker dessa på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
– Om en person härifrån, som sagt att organen ska doneras, får sin hjärna utslagen kontaktas organkoordinatorn i Göteborg, berättar Gunvor Hedlund.
Då startar arbetet med att matcha ihop organet med en patient i behov. Bland annat tittar man på blodgruppen, som då måste matcha. Ålder kan också vara en faktor som spelar roll, i den meningen att en ung person inte bör få en betydligt äldre persons organ. Däremot spelar åldern ingen roll när det beslutas om personen kan komma ifråga som donator.