Det började med ett rådjur som strök runt trädgården hemma i Ankarsrum för åtta år sedan. För Leif Sylvan var det naturligt att ta fram kameran. Sedan mitten av 70-talet har han varit en hängiven naturfotograf.
Efter det så återkom djuret med jämna mellanrum. En anledning var att grannen hade stödutfordring av djur. Efter något år noterade Leif Sylvan utväxter i pannan.
– Den var på väg att få horn. Det är ovanligt, men inte unikt för en get, berättar han.
Bilderna visar hur hornen växer.
Runt 2013, 2014 börjar Leif Sylvan förstå att allt inte står rätt till. Hornen börjar se konstiga ut...
Leif kontaktade först Naturhistoriska riksmuseet, som hänvisade vidare till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Där kunde man snabbt konstatera att rådjuret led av perukhorn.
Det är en hormonsjukdom som gör att basthuden, en hinna runt hornen, fortsätter att växa okontrollerat. Med tiden börjar djuret att se allt mer vanskapt ut. På de sista bilderna har hornen börjat växa ner över höger öga.
– Hade djuret fått leva hade det blivit blint, säger Leif Sylvan.
På SVA blev chefen på viltenheten Erik Ågren mycket intresserad när han fick höra talas om Leif Sylvans bilder. Normalt kommer veterinärerna i kontakt med de sjuka djuren först när sjukdomen är fullt utvecklad. Den åtta år långa bildserien visar djuret från då man knappt kan ana att det ska växa ut horn, fram tills tiden innan djuret avlivades.
– I efterhand har jag gått tillbaka till de första bilderna, och då har man kunnat se små utbuktningar där det senare blev horn, berättar Leif Sylvan.
Nu har bildserien publicerats i facktidningen Fauna&Flora. Där berättar veterinären Erik Ågren om de slutsatser man kunnat dra av bilderna. Det tycks som om rådjuret kunnat leva ett normalt liv under lång tid. Rådjuret har till exempel fött kid.
Mot slutet däremot, säger Leif Sylvan, verkade perukhornen vara till besvär. Det såg ut som om de kliade. Den allra sista tiden gav djuret intryck av att vara trött, och till slut tillkallades kommunens viltvårdare som sköt rådjuret.
Mycket talar för att det inte var sjukdomen som dödade djuret. Rågeten blev nio år – en normal livslängd för ett rådjur. En inspektion visade att tänderna var nerslitna. Det i sin tur gjorde att rådjuret inte kunde smälta maten, och ta upp näring som det skulle.
– Nedslitna tänder är en av de vanligaste dödsorsakerna bland rådjur, säger Leif Sylvan.
Bilderna har kommit till användning.
– Erik Ågren på SVA säger att han inte har hört talas om någon liknande bildserie. Jag har fått en förfrågan om bilderna kan användas vid en internationell veterinärkonferens i Finland, berättar Leif Sylvan.