För dagens unga hade den här konserten inte bara väckt oväntade upplevelser. En lektion hade den blivit, hur angelägen som helst för att få vår uppväxande generation att förstå hur klassisk musik föddes och vilka ämnen den växte upp med. Musikalisk injektion kan många unga behöva för att förstå detta: även urgammal musik kan ha livskraft kvar.
Natalie Gourman och Sabina Sandri Olsson kan det där. Och kan ge uttryck för det tillsammans – i Duo Sandri!
När de växte upp, ja redan som barn gjorde de upptäckter som kom att forma deras musikaliska liv. Efter bådas år på Musikhögskolan i Stockholm lärde de känna varann närmare i London när de båda studerade vidare där.
Samstämmigheten grodde upp. Inte bara så att tekniken fungerar snillrikt. Den gemensamma känslan, vägen att ge oss som lyssnar en helgjuten bild, det är värdegrunden.
Lördagsprogrammets ouvertyr blev Robert Schumanns friska ”Stücke im Volkston” från 1849. Och senare i programmet kom fler exempel genom hans vida ”Fantasistycken” från samma period. Dessa var visserligen grundtänkta för antingen piano-klarinett eller piano-violin. Men den perfekta mixen är allt den aktuella duon.
Mellan dessa musikverk kom en överraskning som tog mig extra och som jag helt enkelt inte kan låta bli att berätta. Den praktiskt taget alldeles okända georgiske tonsättaren Sulchan Tsintsadze (som dog 1995 om jag minns rätt) mötte jag för längelänge sedan på ett uppdrag i Georgiens huvudstad Tblisi. Hört hans musik har jag nog aldrig gjort. Och här på Gränsö kom två tillfällen – även konsertens extranummer – ett litet, finurligt skämt av Tsintsadze.
Men konsertens huvudnummer, uppriktigt dyrkat av Duo Sandri, blev nära en vidunderlig upplevelse. Det handlar om ett verk av Johannes Brahms från 1865 och namnges oftast som cellosonat. Men visst är den komponerad som duo tillsammans med en flygelstämma.
Och där finns allt. Från de mildaste vårvindar till dramatik uppåt rymden, vidunderligt tolkat av de två.
I sitt tack efteråt närmast tvingade Jan B Frey, Gränsömusikens ordförande, fram ett lov av Duon att återvända. Och de två ungdomarna verkade minst av allt ha något emot att träffa sina beundrare igen, alltså oss!