Allt bottnar i Västerviksbandet Abalone Dots spelning på Visfestivalen i somras. Från scenen talar sångerskan Rebecka Hjukström hur hon tycker att solidaritet bytts ut mot girighet, och hur man börjat sälja ut samhället gemensamma tillgångar.
– Jag tycker att man kan se det i vårt land, och även i den här kommunen. Jag hoppas att det blir en förändring i höst.
Wiehe beskriver händelsen noggrant i talet som finns publicerat på Sydsvenskan.se. Enligt honom möts AbaloneDots när de går av scenen av kommunalrådet Harald Hjalmarsson, och en grupp festivalsponsorer. Bandet skälls ut, och får veta att musik och politik inte hör ihop, och att de riskerar att skrämma bort sponsorer från festivalen.
Mikael Wiehe tar upp händelsen som ett exempel i ett större sammanhang, där han anser att vänsterröster alltmer börjat utmålas som avvikande och extremistiska.
När VT kontaktar Harald Hjalmarsson är han åtminstone till en början återhållsam:
– Jag konstaterar bara att jag var inte närvarande när Leninpriset delades ut, och Mikael Wiehe var inte närvarande på Visfestivalen.
Han säger att AbaloneDots, och Mikael Wiehe givetvis får ha ett politiskt budskap i sina texter.
– Det fina med demokrati är att man får uttrycka sina åsikter. Den rätten gäller såväl för artister, som för politiker och företagare.
Han berättar att han reagerade på att ett lokalt band använde scentid till att tala negativt om Västervik.
Hjalmarsson tonar ner händelsen, och värjer sig både mot orden "konflikt" och "diskussion" när VT frågar honom vad som hände:
– Jag hade ett samtal med Rebecka Hjukström. Jag vet att det var fler som reagerade på orden, och det kan ha förekommit fler samtal mellan andra personer under kvällen, säger han.
Han vill inte heller säga att han framförde kritik.
– Jag gjorde ett observandum.
Leninpriset delas ut av Jan Myrdalsällskapet. Det ges till en i Sverige verksam "författare eller konstnär som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition". Priset har varit omtvistat på grund av namnet. Debattörer har ifrågasatt det lämpliga i att döpa en utmärkelse efter en diktator. Den finskbördiga författarinnan Susanna Alakoski tackade nej till priset 2013:
– Min släkt bor tre kilometer från den ryska gränsen, nära Viborg. För oss som levt med förtrycket som granne är faran på riktigt. Jag vill aldrig någonsin förknippas med totalitära ideologier eller regimer, sade hon till Dagens Nyheter.
VT har sökt Mikael Wiehe för en kommentar. Till Expressen har han dock kommenterat utmärkelsens kontroversiella namn:
– Namnet är naturligtvis en provokation från en gammal maoist. Provokationer är en viktig del i det öppna samhälle vi alla vill ha.
Maoisten i sammanhanget är utmärkelsens finansiär, hotellentreprenören Lars Diding. Prissumman är 100 000 kronor.