Inte allt
En långtradare bromsar in snabbt för att inte krocka med en ren i Överkalix. Bakom honom färdas fyra unga män från Litauen i en skåpbil. De hinner inte bromsa utan kör rakt in i långtradaren. Tre av männen dör.
I statistiken bokförs olyckan, som skedde i somras, som en upphinnandeolycka.
I oktober förra året omkom en man när han frontalkrockade med en lastbil. Detta efter att han antingen krockat med eller väjt för ett vildsvin. Det blev en mötandeolycka i statistiken.
Per-Olof Bylund, forskare vid katastrofmedicinskt centrum i Umeå, har gått igenom statistiken för dödsolyckor och personskador sedan 2003 för att leta efter dolda viltolyckor. Han fann många.
- Problemet är att det inte finns något enkelt sätt för polisen att markera orsaker som leder till själva olyckan. Därför syns det heller inte hur många olyckor vilt egentligen ligger bakom, säger han.
Mellan 2003 och 2010 säger den officiella statistiken att 44 personer dog i olyckor med älg. När Per-Olof Bylund lusläste tusentals polisrapporter visade det sig vara 57, vilket är nästan 25 procent fler. Det samma gäller älgolyckor som leder till personskador: 955 enligt statistiken, 1 249 enligt Per-Olof Bylund.
När det gäller olyckor med rådjur är det så kallade mörkertalet ännu större. De drygt 100 olyckor med personskador som finns i statistiken visade sig vara drygt 400.
- För att få reda på det här måste man läsa den fritext som poliserna kan skriva i sina rapporter. Det finns inget enkelt sätt att göra det, man får helt enkelt sätta sig att leta och läsa.
I studien tittade man bara på olyckor med älg och rådjur, där olyckor med älg är betydligt farligare. Vad man inte inkluderade var olyckor med vildsvin, något som blivit allt vanligare de senaste åren. Vildsvinsolyckor är också generellt sett allvarligare än olyckor med rådjur helt enkelt för att vildsvin är tyngre, mer kompakta och lägre.
- Det borde skapas enklare sätt att redovisa orsakerna som leder till en olycka, annars är ju risken att de verkliga problemen inte syns.