Han säger sig inte vara den gnälliga typen och tycker det är roligt att hans mopedmuseum blivit så uppskattat. Inte minst utifrån. 80 procent av besökarna kommer från andra delar i Sverige. Han får fler och fler inbjudningar till mässor och publika tillställningar. Man kan ändå skönja en viss besvikelse över att han inte får lite draghjälp av kommunen.
- Rörelsen går med förlust, vi tar ju inte ut några löner och det är dyrt med annonseringen.
Han har försökt få driftsbidrag, men där har det blivit nobben. Inte heller har han fått något marknadsföringsbidrag.
- På turistbyrån har jag ändå fått fin hjälp, säger Bo, men jag skulle inte tacka nej till någon form av ekonomisk stöttning.
Under vinterhalvåret jobbar han och hustrun Pam med vård och förnyelse av lokalen. Det är Pam som står för designen i museet, något som fått många kvinnor att till och med följa gubbarna in och dessutom bli nöjda av vad de ser.
- Vi gör förändringar hela tiden, mopederna ska putsas och punkteringar lagas.
Punkteringar?
- Ja, de står ju stilla hela tiden och då blir det ofta punkteringar, upp mot 15-20 varje år.
Han har plats för ca 100 mopeder i lokalen. Till årets säsong blir det upp mot tio nya modeller. En del gamla fasas ut.
- Man blir mer kräsen år efter år. Jag lägger ner många timmar på nätet för att hitta det jag söker, säger Bo.
En av årets nyheter är en "kromstockholmare", en lite mer lyxig moped från Husqvarna, modell 1969.
- En treväxlad, vilket är ovanligt. Den hämtar jag i påskhelgen.