Det klagas en hel del på att dagens bilar saknar karaktär och identitet. De ser alldeles för lika ut. Annat var det förr, både med bilarna och deras skapare.
Det sägs till exempel att Ettore Bugatti kollade bilproduktionen från hästryggen i början av 1900-talet. Som en gammaldags feodalherre hade han både sitt hem och sin fabrik på ägorna i franska Alsace.
Från en bakgrund med hästar kom även Alejandro De Tomaso. Han byggde visserligen sina bilar i italienska Modena, men han kom från en mycket inflytelserik godsägarsläkt i Argentina. De Tomaso var en rik ung racerförare som ville bygga sportbilar, och då passade så klart Italien bättre än hemlandet. Det gick bra både för honom och hans bilföretag, där så småningom även Maserati och Moto Guzzi ingick.
Andra gick det sämre för. Ingenjör André Citroën höll på att gå i konkurs av alla kostnader för att starta produktionen av Traction Avant på 1930-talet. Det blev så illa att han dog av stressen. Traction Avant blev däremot en storsäljare.
Louis Renault byggde sin första bil i familjens trädgård i Paris på 1890-talet. Hans företag blomstrade, men själv dog han i en fängelsecell efter andra världskriget, misstänkt för att ha samarbetat med nazisterna.
Men frågan är om något livsöde fascinerar som John Zachary DeLoreans? Man förstår varför några rader om DeLorean i Håkan Matsons bok Kultbilar lyder: "Var han ett tekniskt geni och en visionär - eller en lömsk bedragare och kokainlangare? Det är inte omöjligt att svaret är att han var alltsammans, på en och samma gång."
I dag är den läckra, men misslyckade, DeLorean DMC-12 kultförklarad mest för sin roll i Tillbaka till framtiden-filmerna. Det var i en DMC-12 Marty McFly reste i tiden. Den som sett filmen minns säkert också bilens främsta kännetecken, dörrarna som fälls uppåt så att de liknar ett par måsvingar när man öppnar dem.
John DeLorean var utan tvekan ett geni. Han kom från en fattig invandrarbakgrund, men gjorde kometkarriär som ingenjör på General Motors med massor av uppfinningar, tekniska förbättringar och smarta designlösningar. Ja, han låg bakom så många nymodigheter att han själv hävdade att det inte fanns en bil i världen som inte innehöll något som han hittat på. Bland bilmodeller är han mest känd för att ha skapat Pontiac GTO och Pontiac Firebird.
1969, bara 44 år gammal, blev han chef för Chevrolet, som då var GM:s största märke och världens fjärde största bilmärke med en försäljning på ungefär 2,5 miljoner bilar om året.
Men redan 1973, på toppen av sin karriär, sade han upp sig för att i stället satsa på att utveckla bilar i eget namn. Han lyckades övertala kändisar som Sammy Davis Jr att satsa miljoner i projektet. Han lockade brittiska regeringen att investera hundratals miljoner i utveckling och produktion av bilen, som skulle ske på Nordirland där arbetslösheten var hög.
För att utveckla bilen anställde DeLorean ingen mindre än Colin Chapman, mannen som skapade Lotus och på många sätt förändrade hela F1-cirkusen. Bilen som togs fram på bara 24 månader kom dock att lida av stora tekniska problem. Produktionen startade 1981, men stängde redan i slutet av 1982. Bara 9 000 bilar tillverkades.
Som om inte det var dramatiskt nog, grep FBI DeLorean misstänkt för att smuggla stora mängder kokain. Enligt FBI gjorde han det för att finansiera bilproduktionen, men i rättegången friades DeLorean eftersom FBI hade använt otillåtna metoder för att provocera fram brottet.
1999 begärde sig DeLorean i personlig konkurs. Han dog i mars 2005. På hans gravsten i Troy, Michigan, finns en bild på DMC-12 med uppfällda måsvingar ingraverad.