Medan de flesta andra motorjournalister med historiskt intresse fokuserar på klassiker med vackra former och fina köregenskaper, gör Fredrik Nyblad precis tvärt om. Han gräver ner sig i bilarna som var fulast, svåra att köra och tunga som stridsvagnar – men som ändå bar på visioner om morgondagen. I boken Krasch! Drömmen om säkerhetsbilen (Trafik-nostalgiska förlaget) berättar han om de bortglömda modeller som under några år på 1970-talet dominerade biltillverkarnas framtidsdrömmar.
Det var USA som gick i täten.
– USA hade ju haft massbilism längst av alla och såg därför också de negativa konsekvenserna av den först. Dödstalen i trafiken ökade, säger Nyblad.
I början av 1970-talet initierade det amerikanska trafiksäkerhetsverket projektet ESV, som stod för Experimental Safety Vehicle. Syftet var att få biltillverkare över hela världen att utveckla säkrare fordon, och redan från början fanns 82 punkter som måste följas. Flera av dem var framsynta och är i dag standard, som exempelvis kravet på en indikator som visade om det var fel på bilens lampor och ytterbackspeglar som kunde regleras inifrån bilen.
Många av tillverkarnas egna initiativ var också framsynta, men inte alla. Somliga ansåg till exempel att innerbackspegeln inte var tillräckligt säker eftersom sikten bakåt kunde skymmas av packning eller passagerare. Alltså försågs många modeller med en periskopbackspegel på taket.
Ett gemensamt problem för ESV-bilarna var vikten. De blev helt enkelt väldigt tunga när de försågs med alla säkerhetsdetaljer, en bra bit över två ton var inte ovanligt. För att de ändå skulle få skaplig prestanda försågs de med stora och bränsleslukande motorer.
1974 införde USA ett nytt lagkrav för att en bil skulle få kallas ESV. De måste ha stötfångare som klarade ett barriärprov i 16 kilometer i timmen. Resultatet blev ett antal bilmodeller med närmast enorma stötfångare.
– Det cyniska i det hela var att det inte hade med säkerhet att göra. I stället var det försäkringsbolagen som fick igenom kraven för att komma tillrätta med parkeringsskadorna som kostade dem en förmögenhet, säger Nyblad.
Bokens, och epokens, pärla med svenska ögon är förstås Volvos egen säkerhetsbil från 1972. Den kallades VESC, där V står för just Volvo. Det var en var en orange bil som bland annat försågs med låsningsfria bromsar, airbags för nacken och teknik som gjorde att motorn inte trängde in kupéutrymmet vid en krock.