Det går både fort och långsamt när Jakob Wegelius tecknar. Dopad med snus och en ändlös radda ljudböcker skapar han flyhänt sina tuschteckningar av tusentals prickar och streck. Men noggrannheten har sitt pris; en enda illustration tar omkring två dagar att färdigställa.
När den Augustprisade barnboken "Legenden om Sally Jones" från 2008 skulle få en fortsättning var tanken att bok nummer två skulle gå i samma stil. En bild per sida, alltså – i en grafisk form där text och illustrationer samverkar.
– Det var bara det att textstyckena blev så många att jag fick en gnagande känsla av att det här blir för långt, det blir för mycket. Till slut insåg jag att om jag skulle bildsätta det som jag hade tänkt måste jag bli åtminstone 120 år gammal för att ro i land det, säger han.
I stället för en tunn bilderbok blev "Mördarens apa" en drygt 600 sidor lång äventyrsroman som startar i Lissabon och på vindlande sjövägar tar sig till Indien och det fiktiva palatset Sunahiri Bagh Palace.
Inte oväntat befinner sig Sally Jones i trångmål igen; hennes vän, sjökaptenen Henry Koskela har fängslats anklagad för ett mord han inte har begått. Gorillans försök att rentvå honom resulterar i en både dramatisk och humoristisk berättelse om svek och trofasthet.
Den kloka människoapan med sin naturliga fallenhet för fartygsmaskiner, dragspelsreparationer, schack och innerlig vänskap har visat sig vara en ypperlig utgångspunkt för författaren.
– I och med att hon är en apa så har hon ingen given plats, hon är av nödvändighet alltid en outsider i människornas värld. Det innebär att hon heller inte har några förväntningar på sig, konstaterar Jakob Wegelius.
Boken är mestadels skriven i Mörtfors, ett samhälle i Småland med 90 bofasta invånare. Här bor Jakob Wegelius med sin sambo Lena Sjöberg (också hon illustratör och Augustprisnominerad barnboksförfattare) och parets barn. Inspiration till "Mördarens apa" har han också hämtat från en tre månader lång vistelse i Indien och en expedition till Antarktis i regi av Polarforskningssällskapet.
– Idén till boken fick jag faktiskt under expeditionen, när jag gjorde mina dagliga promenader på däcket. Jag gick runt och tittade ut över isvidderna medan tankarna i stället for i väg till den myllrande exotiska, sydliga storstaden Lissabon. Att boken skulle utspelas där kändes självklart med en gång.
Som 16-åring seglade Jakob Wegelius med ett svenskt skolfartyg till den portugisiska staden, som sedan dess har haft rollen som äventyrens huvudstad i hans huvud. Att han kan mycket om havet och sjöfart märks tydligt i böckerna. Annat har Jakob Wegelius fått lära sig under arbetets gång, som exempelvis hur man reparerar ett knappdragspel och dämmer upp en flod.
– Jag lägger en del möda på att få det korrekt, säger han och gör en parallell till Hergés serieböcker om Tintin – "fast det verkar förmätet att jämföra sig på andra sätt".
– Det är mycket det som gör att Tintinböckerna är så magiska, det är någon som har bemödat sig om att få saker rätt. Det är inga förenklingar, inga genvägar som är tagna. Det ger autenticitet och trovärdighet åt berättelsen.
Augustpriset förändrade knappast hans liv, men gav råg i ryggen att fortsätta med det som i en vanlig dödligs ögon ter sig som ett olönsamt evighetsprojekt. Jakob Wegelius kan inte försörja sig enbart på sina barnböcker utan varvar skapandet med kommersiella uppdrag. Loggan på osten Wästgöta Kloster är ett exempel på hans många brödfödejobb.
– Ekonomiskt är det helt sinnesslött att göra böcker. Men då kan varje form av bekräftelse göra att man känner sig stärkt, att det känns meningsfullt. Det blev uppskattat, det kom till glädje.