VT besöker henne i sin lägenhet i centrala Västervik, där hon bor under sommaren. Resten av året finns hon i Stockholm och Göteborg. Eller någon annanstans i världen, exempelvis hos sin son i Dallas, Texas. Ja, livet står knappast still för Marie. Tidigare har hon exempelvis hunnit med att driva eget företag, vara politiskt engagerad och starta en kvinnojour.
Men det är inget av det som står i fokus under det här samtalet. Nej, nu berättar hon om livet som jourhavande medmänniska.
– Eller en röst i natten, som det också heter, säger hon.
Det är en ideell verksamhet som drivs av Stockholms stift, men vänder sig till personer i hela landet. Det finns i dag omkring 100 personer som är jourhavande medmänniskor. Arbetet går ut på att finnas till hands nattetid, per telefon, för personer som av någon anledning känner ett behov av att prata med en medmänniska. Det är många som ringer, och anledningarna varierar. Det kan vara personer som är arbetslösa, har relationsproblem, befinner sig i en vårdnadstvist, vill ta livet av sig, har sexuella problem eller psykiska problem. Har svårt att sova eller känner sig ensamma.
– Tanken är inte att vi ska lösa deras problem. Vi lyssnar och försöker få dem att själva komma fram till en lösning.
Varje natt är uppdelad i tre pass och det är alltid två personer åt gången som svarar i telefon. Kvällens första pass börjar klockan 21 och pågår till midnatt. Pass två pågår sedan fram till klockan 3 och det sista passet sträcker sig fram till klockan 6 på morgonen.
– Det ringer precis hela tiden, så ibland måste folk stå i kö.
Därför finns en policy att inte prata för länge, samtidigt är det viktigt att de som ringer hinner få stöd.
– Varje samtal är oftast minst tjugo minuter långt, berättar Marie.
Ensamheten, återvänder vi till flera gånger under samtalet. Det är vårt största problem, säger Marie efter att ha berättat om en vanlig kväll som jourhavande medmänniska. Den syns i de flesta samtalen, fram för allt hos dem som ringer vid upprepade tillfällen, somliga varje natt.
– Det går inte att sätta sig in i hur stor ensamheten är, men jag ser att det är sant.
Samtalen görs helt anonymt, berättar Marie. Som jourhavande medmänniska finns ingen möjlighet att spåra varifrån samtalen kommer ifrån. Det finns heller ingen möjlighet för den som ringer en andra gång att ordna så att samtalet går till samma person igen.