På servicehuset Vapengränd finns en hel del av världens länder representerade. Kosovo, Gambia, Grekland, Peru, Finland och Burundi. Bland andra, ska förstås tilläggas, för här finns anställda från över 20 olika länder från världens alla hörn.
Om det är just mångfalden som bidrar till trivseln är svårt att säga – men det är tydligt att det handlar om en arbetsplats dit det är roligt att gå. Att "skratten avlöser varandra" må låta som en klyscha. Men det är en klyscha som stämmer när det gäller Vapengränd.
– Jo, visst har vi en jättehärlig gemenskap, menar Sara Adolfsson, som själv kommer från Bosnien.
Att just Vapengränd har en personalgrupp där omkring en tredjedel av personalen har ett annat modersmål än svenska är inget annat än en slump. En lycklig sådan, är enhetschefen Annika Mässing tydlig med. Hon är helt klart stolt över den multikulturella personalstyrkan.
– Jag vill ha duktig personal. Och det här är duktig personal, det är hela grunden. Men det är helt klart en tillgång att många kan andra språk än svenska. Med tanke på att fler och fler av våra invandrare faktiskt är äldre och behöver omsorg är det en enorm resurs, säger Annika Mässing.
För den som är gammal och kommer från ett annat land är det förstås många gånger en trygghet att kunna göra sig förstådd på sitt förstaspråk.
– För äldre som till exempel har en demenssjukdom kan det vara en trygghet att någon kan ens modersmål, säger Annika Mässing.
Bland de äldre på servicehemmet finns också flera olika nationaliteter, men en övervägande del är födda i Sverige.
– Pensionärerna är väldigt nyfikna och det blir många samtal om "våra" länder. Man blir lite av en representant för sitt hemland och det är väldigt kul, berättar Sara Adolfsson.
Bredvid henne sitter kollegan Lemane Hasangjekaj, från Kosovo, som håller med.
– Den internationella festen som vi har varje år brukar vara uppskattad. Då lagar alla mat från sitt eget hemland och bjuder på och så har vi en fest tillsammans med pensionärerna.
Men visst händer det att det blir kulturkrockar ibland också, menar Sara Adolfsson.
– Det är väldigt högt i tak här. Det kan nog bero på att vi är många som kommer från kulturer där man är öppen och säger vad man tycker och tänker. Vi rensar luften och så är det bra efteråt, säger hon och skrattar.