När Västerviks-Tidningen tittar in hos familjen i en av deras två stugor på Lysingsbadet har de besök. Lars-Åke och Eva Lindbom har kommit förbi för att önska god jul och för att dela ut en julklapp. Paret har lärt känna familjen Hamoud under den verksamhet för asylsökande och nyanlända som Rädda Barnen och Röda Korset bedriver på Johannesgården i Västervik. Lars-Åke och Evas hjärtan klappar lite extra för Alaa Hamoud.
– Alaa brukar komma och leka med dockorna hos oss på den förskoleverksamhet vi har på Johannesgården. Och vi tänkte gå förbi och ge henne en docka i julklapp, säger Eva Lindbom.
Alaa Hamoud har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som gör att hon inte har kunnat börja skolan i Sverige ännu. Sist VT träffade Alaa hade varken hon eller familjen fått något besked om vad som skulle hända med hennes skolgång.
– Efter jul kommer hon att börja på Fågelbäret. Tre timmar varje dag, säger en leende Samira Hamoud.
Mamma Samira och pappa Fateh är glada för att deras dotter kommer att få gå i skolan, något hon aldrig fått göra under sina 14 år i livet. Även Alaas bror, sexåriga Mohammad, kommer att få börja förskolan efter den traditionella julledigheten.
Den första julen i Sverige firas under enkla förhållanden. Mamma Samira kommer att baka en tårta precis som hon brukar göra varje jul hemma i Syrien. Äldsta brodern, Abdullah Hamoud, viskar att det inte kommer bli några presenter i år, familjen har inte råd med några utsvävningar.
– Vi firar jul på samma sätt som jag tror att ni gör här. Men vi är muslimer så det är mest en tradition, det har inte någon religiös innebörd för oss, säger Abdullah.
– Sedan kommer inte vår tomte genom skorstenen utan han kommer ute på gatan, fyller mamma Samira i och berättar att de brukade gå och titta på de kristnas julfirande i hemlandet för att det var stämningsfullt och vackert.
Trots att flera frågetecken i familjens tillvaro rätats ut sedan vi träffade dem senast återstår det största. I dag får de allra flesta från Syrien uppehållstillstånd, men innan det är klart står den vuxne asylsökande utan möjlighet till någon sysselsättning.
– Vi vet inte hur lång tid det kommer att ta men vi har inte varit på intervju hos Migrationsverket ännu.
Familjen hoppas att man kan få stanna i Västervik efter att Lysingsbadet upphör som asylboende i slutet av mars 2016.
– Vi hoppas att vi kan få hjälp med att vara kvar här. Det börjar lösa sig för våra barn och vi känner oss välkomna i Västervik, säger pappa Fateh Hamoud.