– Aldrig är det så mörkt här i vårt land, som det är nu i luciatid, men luciahögtiden är en påminnelse om att det aldrig blir helt mörkt. Det finns alltid ljus, sade prästen Therese Andersson, i sin predikan.
Orden var också en sammanfattning av den 35 upplagan av Västerviks lucia. Ett firande som började med en mörklagd kyrka, där kören bestående av ungdomar från gymnasiet tågade in svartklädda, sjungandes "Bereden väg från herran" med en melodi från Dalarna. Därefter tågade årets lucia Carolina Karlsson in med sina tärnor, alla med släckta ljus.
De första ljusen som tänds är Carolinas ljuskrona, och det är med dessa första ljus som årets lucia har blivit krönt. Symboliskt spreds sedan ljuset ut i kyrkan. Först fick tärnorna ljus, sedan kören och till sist tågade delar av kören ut och tände levande ljus i mittgången.
Musikaliskt bjöds den stora publiken i S:t Petri på en spännande luciatablå. Den unga kören och musikerna var inte orädda för att framföra nya och mindre kända julsånger, eller att tackla de de gamla klassikerna på nytt sätt. Bland nytillskotten märktes en Lussepolska och den poppigare "Winter Song".
– Det är de duktiga körledarna på gymnasiet som hittar nya sånger, säger Elisabeth Ingerberg, kyrkomusiker.
En välkänd julsång som Gläns över sjö och strand fick extra strålglans av Carl-Henrik Fernandi på saxofon, och i avslutningen fick vi en påminnelse om Lucias ursprung när kören sjöng luciasången på helgonets modersmål italienska.