Den 10 november släpps julfrimärkena och det är en av Sveriges mest folkkära djur- och naturskildrare som fått sin lilla tomte återupplivad.
– Harald Wiberg illustrerade Viktor Rydbergs dikt “Tomten” i början av 60-talet, och många har vuxit upp med hans bild av den snälla gårdstomten som hjälper djuren. Tomtar är alltid önskade på julfrimärkena, och den hjälpsamma tomten passar bra på frimärken som hjälper oss att skicka julhälsningar till nära och kära, säger Maria Ibsén från Postnord om valet av årets julmotiv.
Det är fem olika motiv och formgivaren heter Eva Wilsson. Hon har använt en “julig” typografi för att matcha tomtarna.
Harald Wiberg hade som barn sett tomten på riktigt. Det inträffade på hans kära Koltorpet en bit utanför Ankarsrum år 1912.
“Händelsen utspelade sig en vinterkväll när Harald var fyra år. Han behövde gå på utedasset. Det var långt och dessutom mörkt. ‘Mor Anna’ lovade honom att han fick sätta sig vid husknuten. Då kom tomten från svinhuset och gick över tunet och in genom ladugårdsdörren. Hade man sett en tomte skulle man inte berätta om det, men händelsen gjorde ett outplånligt intryck på fyraåringen. Under hela sitt liv ritade han den “lille gubben” som han såg den natten. En grå krumbent gubbe med stor näsa, stora händer och röd luva.”, skriver tidskriften Veritas (nr 24, 2008).
Harald Wiberg föddes i Ankarsrum 1908. Han var den siste i raden av sju syskon och familjen huserade i ett rum och kök. Det var tio andra arbetarfamiljer i det stora trähuset och på bakgården sprang det omkring höns och grisar. Trots trångboddheten verkar det som om Harald hade mest positiva minnen. Det fanns gott om folk och man behövde inte känna sig ensam.
“På den tiden fanns det många gamla original, då var inte folk så utslätade och tråkiga som numera. Visst var det lite kärvt ibland – men folk hade också något att berätta”, säger Wiberg i biografin “Harald Wiberg – ett konstnärsliv i naturen” av Ingvar Storm.
Pojken Wiberg hade talang för teckning, älskade naturen och var envis vilket lade grunden till hans yrkesbana. Som ung man flyttade han till Stockholm och utvecklades till en duktig illustratör och konstnär. Genom det mångåriga arbetet för tidskriften “Svensk jakt” från Svenska jägareförbundet, blev han välkänd. På 1960-talet medverkade Wiberg i TV-programmet “Korsnäsgården” och vann där ytterligare många naturmänniskors hjärtan.
Det var 1962 som Wiberg gav ut “Tomten” med illustrationer till Viktor Rydbergs dikt. Idén hade funnits länge, i över fyrtio år, men annat hade kommit emellan. I och med “Tomten” blev han en världskändis och fick ta emot många fina priser och utmärkelser.
I slutet av 60-talet återvände Wiberg, nygift med den unga Christina, till Ankarsrum. De köpte Koltorpet och en ateljé inrättades. Det var ett ganska primitivt liv och efter några år flyttade de till ett nybyggt hus i Gladhammar. I slutet av 70-talet blev gården Redberga i Falköping till salu och Wibergs styrde kosan till Västergötland. Men Harald fick bara drygt sju år på gården. Han avled 1986, då 78 år gammal, i sviterna av cancer. I Hemmets Journal från 2007, i samband med Wibergs 100-årsjubileum 2008, berättar änkan Christina att hon låtit Haralds skrivbord stå orört. Där ligger hans tre glasögon och teckningarna han aldrig hann avsluta.
Ankarsrums hembygdsförening berättar mer än gärna om konstnären och föreningens museum Aktiveum ordnar utflykter till lilla Koltorpet.