Det är 425 mil och en hel värld mellan Aleppo i Syrien och Loftahammar. Men nu sitter de här – flyktingen Abd Onbashi och paret Peter French och Bennedette Lind – i villan med fantastisk utsikt över Vivassen. Katten Lowe är också med på ett hörn.
Det är tredje gången Abd och Peter träffas, Abd och Bennedette har aldrig setts tidigare.
– Varför valde du just Sverige? Varför inte Tyskland, Frankrike eller något annat land i Europa, frågar Bennedette och häller upp kaffe.
23-åringen från Syrien minns att han läste om de skandinaviska länderna i småskolan.
– Både ni och danskarna och norrmännen verkade trevliga. Ni är grannar och respekterar varandra. Tyskland kan nog vara bra, men har krigat mer och startade andra världskriget, förklarar han.
Via Istanbul och Beirut kom Abd Onbashi med den stora flyktingvågen till Sverige hösten 2015. Att återvända till Syrien är omöjligt och redan i juni förra året beviljades han uppehållstillstånd. I dag pluggar han på folkhögskolan i Gamleby och drömmer om jobb med tv eller som skådespelare i framtiden.
I vintras anmälde han sig till projektet Västerviksvärd, som för samman infödda svenskar med nyanlända. Abd träffar svenskar på skolan och har en svensk hyresvärd, men vill lära känna fler och prata (ännu) mer svenska.
– Det är en bra chans att träna språket och lära sig mer om det svenska samhället och kulturen, säger han.
– Du är redan otroligt duktig på svenska. På det sättet behöver du faktiskt ingen Västerviksvärd, säger Peter och skrattar lite.
Peter och Bennedette sålde villan i Linköping och flyttade till Loftahammar i december 2015. Som nybliven pensionär har Peter både tid och möjlighet att göra en insats. Via sitt arbete i IT-branschen har han redan vänner från mellanöstern och han har tidigare varit med och tagit emot sommarbarn från Lettland under många år.
När han läste om projektet Västerviksvärd, och sedan flera nyanlända familjer flyttat just till Loftahammar, var det inget svårt beslut att ta.
– Jag tycker att det är jättebra. Det känns viktigt att alla som kan hjälper till, både för att de nyanlända ska lära känna svenskar och komma in i samhället. Alla tjänar på det.
Första mötet hölls på Mejeriet i Västervik då Peter och Abd träffades tillsammans med en representant för kommunen. Andra gången sågs de i Gamleby och spelade biljard. De har också ringt varandra några gånger.
Längre fram planerar de att fika på Lofta café, där Abd ska sommarjobba, ta en tur med båten och testa att spela golf. Exakt vad de gör är inte så viktigt.
– Det här med Västerviksvärd är Peters grej, jag håller mig lite vid sidan av. Men jag tycker det är bra och stöttar honom naturligtvis, säger Bennedette och tillägger att män generellt sett kanske planerar sitt umgänge mer.
Vid köksbordet går samtalet fram och tillbaka. Abd visar bilder i telefonen och berättar om de största skillnaderna mellan Sverige och Syrien: naturen och att det är så lite folk här. Svenskt kaffe jämförs med syriskt kaffe, och svenska fikavanor med syriska. Rabarberpaj med vaniljsås är typiskt svenskt.
– Vet du var rabarber är, undrar Bennedette. De är långa och ganska sura. Man kan också ha dem till kräm eller marmelad.
Nja, den svenska specialiteten kände inte Abd till.
– I Syrien äter man ofta croissanter. Men det verkar inte vara så vanligt här. Nån sade att det var för att svenskarna inte vill bli tjocka, säger han och skrattar lite.
Efteråt visar värdarna runt i villan. Och kommer överens om nästa möte.