En exteriörbild på kvarnen, tagen av Katarina.
Annorlunda hem
Det menar Katarina Inge och Lars Göransson som blev ägare till det speciella huset för 14 år sedan.
– Fast härom kvällen när det blåste stormvindar var det svårt att sova, eftersom kvarnen knakar och svajar lite när det blåser hårt, säger Katarina.
Hon visar en lång spricka i hallgolvets klinkers, en erinran om stormen Gudruns framfart i januari 2005.
Men den här februaridagen, när vi ses, skiner solen och ger en föraning om vår. Och det blåser bara måttligt. Utanför köksfönstret pickar några domherrar i sig av frön och nötter. Deras bringor lyser röda i solen.
Katarina och Lars – som delar sin tid mellan Stockholm och Loftahammar – berättar att de egentligen sökte ett mindre fritidshus, ett litet torp någonstans.
– Vi letade först på Öland. Men samtidigt kände vi att det blev lite för lång resväg, mellan Stockholm och Öland.
Så en dag när Katarina sökte på måfå kom det minst sagt udda bostadshuset upp, den gamla kvarnen i Aleglo. Säljare var författaren Laura Trenter.
Katarina skickade länken till Lars men trodde inte att han skulle känna samma entusiasm inför huset som hon själv. Men där tog hon fel.
Nu har kvarnen, som byggdes 1860, fungerat som bostad sedan 1990-talet men överallt syns spår efter dess ursprungliga funktion och syfte.
Vid entrén ligger till exempel en vackert sliten gammal kvarnsten och innanför dörren, i hallen, står en mjölvåg i trä.
Katarina och Lars berättar att väderkvarnen är åttakantig av typen holländare, en variant som inte är så vanlig i Sverige.
– Holländaren har en roterbar toppkupol som kan vridas i önskad riktning för ett optimalt utnyttjande av vindens kraft, förklarar Katarina.
Hon berättar att hon fortfarande ofta stannar upp när hon rör sig mellan de fyra våningsplanen för att njuta av utsikten. Hemmablind har hon inte blivit.
Nedanför ligger havsviken Vivassen och Loftahammar. Faktiskt kan man till och med ana konturerna av Västervik om man spanar åt söder.
– På kvällen ser man tydligt ljusen från staden, säger Lars.
Från sovrummet är det första man möts av då man stiger upp utsikten över trädtopparna som vajar i vinden, berättar Katarina.
Utsikten från kvarnen är magifik. Nedanför syns Vivassen och Loftahammar.
Det finns faktiskt två kvarnar i Aleglo. Den andra ägs av hembygdsföreningen.
Det sägs att bakgrunden till att det inte bara finns en utan två väderkvarnar här har att göra med en konkurrenssituation, eller möjligen hävdelsebehov, mellan två personer i bygden – kontrollör Rydström och bonden Persson som sökte övertrumfa varandra.
Vår kvarn som nu är privatbostad ligger högst, och det var också här som den första väderkvarnen i Aleglo låg. Den revs dock och byggdes upp på nytt för att bli större än den nya som hade tillkommit längre ned.
Uppgifterna om vilket år den togs i bruk skiftar lite grand. Men enligt den information som paret Inge/Göransson har uppfördes den 1860. Och ett drygt sekel senare, 1967, upphörde verksamheten.
– Då hade kvarnen drivits av en råoljemotor sedan 1932, berättar Lars.
Kvarnen ligger högt och är vindutsatt, vilket förstås var av avgörande betydelse då den bygdes. "Men det är en av få nackdelar med att bo i en kvarn – att det är svårt att hitta lä på tomten", säger Lars och Katarina.
Även om kvarnen var i ordningställd till bostad redan när Katarina och Lars flyttade in har de låtit göra en del renoveringar. Köket är till exempel nytt och några av rummen har fått nya tapeter.
Sneda väggar, och många vinklar och vrår, krävde experthjälp för att få önskat resultat. Helt lätt var det inte ens för proffsen att pussla ihop de blommönstrade tapeterna.
– Och gardiner kan man inte ha på de lutande väggarna, säger Katarina och skrattar.
Innan Katarina Inge och Lars Göransson flyttade in bodde författaren Laura Trenter i kvarnen.
Lite varstans hittar man detaljer som minner om byggnadens ursprungliga funktion. Vid ytterdörren ligger till exempel en vacker gammal kvarnsten.
En läs- och musikhörna med utsikt.
Lånehunden Nelly trivs i Aleglo och i kvarnen. Hon trippar utan problem upp och ner för de smala trapporna mellan våningsplanen.
Katarina visar prospektet som hon sparat. "Fast när vi fick det var affären redan klar", berättar hon.
En kvarntermometer, förstås.
I höjd med trädtopparna.
Katarina Inge visar ett gammalt reportage om kvarnen.
Katarina Inge och Lars Göransson i sitt bibliotek, på fjärde våningsplanet. Med på bilden är den glada lånehunden Nelly.
Katarina Inge och Lars Göransson tillbringar mycket tid i Aleglo, Loftahammar.
Katarina Inge och Lars Göransson i sitt bibliotek, på fjärde våningsplanet. Med på bilden är den glada lånehunden Nelly.
Katarina Inge och Lars Göransson tillbringar mycket tid i Loftahammar.
Här är mysigt att sitta varma dagar, säger Katarina. Men det är svårt att få lä någonstans eftersom det i stort sett blåser för jämnan.
Förra året byggdes ett trädäck runt huset.