Thomas Hallberg och Ebba Ragnarsson vid den nya multiplanen på Loftahammars skola.
Läraren Ebba Ragnarsson säger att det hela började med att de samlade eleverna i fem-sexan till ett möte.
– Vi pratade om vad vi är bra på, och vad vi behöver jobba på, säger hon.
Personalen ville att eleverna själva skulle komma på vad som kunde förbättras, och det gjorde de.
– De tyckte själva att de inte hade något att göra. Många drog bara runt, säger Ebba.
En annan slutsats var att de äldre eleverna behövde träna på att ta ansvar och bli bättre förebilder.
– Vi vill att eleverna ska känna att de tjänar på det. Att det blir roligare för dem själva att gå i skolan, säger Ebba.
Sagt och gjort. Eleverna tog itu med att ordna aktiviteter på rasterna och inrätta en fadderverksamhet. Yngre barn har ett äldre barn som fadder. De har också grupper där de samarbetar över åldersgränserna.
– Det är både för att lära sig saker och stärka gemenskapen, säger Astrid Eriksson, 13 år.
– Och för att lära känna varandra, tillägger Ebba.
På en av dagens två raster finns det alltid aktiviteter, som de äldre barnen håller i. Det har gjort att färre är ensamma på rasterna.
– Nu vet de att de kan vara där, och då får de vara med på leken, säger Siri Elander, 12.
Schema för rastaktiviteterna på Loftahammars skola.
Barnen tycker själva att det har blivit mindre tjafs och mindre mobbning. De pratar mer med varandra än om varandra nu. De stora barnen har fått lära sig att ta hänsyn, när det är mindre barn med, och till exempel inte skjuta så hårt i bollsporter.
– Man kan ju se att det här funkar. Förr var det kaos och en massa tjafs, när vi spelade fotboll. Nu är det mycket lugnare, säger Zain Askandar, 12.
De rör sig också mer, i och med rastaktiviteterna.
Gör det att ni lär er mer också i undervisningen?
– Ja, rörelse är bra för hjärnan, säger Zain.
Årskurs 5-6 på Loftahammars skola. Från vänster: Lias Thompson, Alice Larsson, Astrid Eriksson, Signe Karlsson, Oskar Södergren, Zain Askandar, Karl-Erik Alvarsson, Alva Eskilson, August Petersén, Siri Elander, Alice Andersson och Selma Svensson.
Alva Eskilson, 11, säger att de har fått mer vänner i och med detta. Och flera barn i fem-sexan intygar att de mindre barnen är annorlunda mot dem nu än tidigare.
– De har börjat springa fram och krama oss. De är inte lika rädda för oss längre, säger Alice Andersson, 11.
– Jag tror att många kanske får mer motivation att gå till skolan, eftersom vi gör det här, säger Astrid.
Thomas Hallberg, fritidspedagog, tycker att det har blivit en stor förbättring.
– Eleverna har fått ett trevligare språk och är mjukare mot varandra. Men det är viktigt hur vi vuxna är också: att vi visar att vi tycker att det är roligt att vara på jobbet och kan skoja med varandra.
Thomas Hallberg och Ebba Ragnarsson tycker att det har blivit bättre stämning på skolan.