Rågö har inte varit bebott sedan mitten på av 1900-talet. Peter Lokrantz berättar att det var nära att ön styckades upp i 200 tomter på 1960-talet men att Naturvårdsverket gick in och köpte upp ön som kom att bli ett naturreservat. "Tur var väl det", säger Peter.
Artikeln har tillfogats en rättelse
– Vi får se hur många vändor det blir, säger Bengt Andersson som kör turbåt mellan Rågö och Loftahammar.
Vi möter upp honom och en handfull andra par för den första turen ut mot Rågö.
– Jag har kört den här turen i alla år. Vädret gör sitt, om det är för bra kanske flera väljer stranden istället för att ta sig ut till Rågö.
Vid stora hamnen kunde flera träsnipor lägga till.
Det glänste fint om träbåtarna vid stora bryggan.
Alla tog inte båten ut, vissa tog en egen brygga till stora bryggan.
Flera var det som passade på att svalka sig med ett dopp i plurret under Rågödagen.
Även om solen skiner och värmer verkar Bengt Anderssons spaning inte helt slå in. Redan vid ankomst strax efter klockan tio på lördagen myllrar det av liv ute på ön. Vissa har tagit sig via skärgårdstrafik och turbåt via Västervik/Hasselö, medan andra passat på att ta sin träsnipor från närliggande öar eller hela vägen från Västervik.
– Det bästa med dagen är att man får träffa likasinnade som delar båtintresset, säger Peter Karlsson som tillsammans med vännerna Jeanette Moestedt och Martin Moestedt tagit ekan Ada från Västervik.
Jeanette Moestedt, Per Karlsson och Martin Moestedt reste upp till Rågö från Västervik med båten Ada. "Det tog några timmar", berättar Per.
Katarina Hellebrand från Västervik besökte Rågödagen för första gången i år och njöt av förmiddagsolen med några bekanta ute på bryggan.
100 år och tuffar på. En och en halv timma tog färden från Fiskarehamnen till Rågö för Safir.
Safir byggdes 1921 på Liljeholmen i Stockholm men fick Västervik som hemmahamn nästan direkt efter det att guldsmed Gustaf Francke köpt henne.
"Tillsammans har vi över 400 års sjöerfarenhet", säger Kjell Svensson som sitter i hundraåringen Safir. På fotot från vänster: Gunnar Nilsson, Hert Pedersen, Hasse Gustafsson, Conny Gustafsson, Henrik Axelsson, och Kjell Svensson. Det är Conny och Hasse som äger båten.
Ja, fokus på båtar och skärgårdsliv ter sig rätt så naturligt på Rågödagen. De som rest hit i träbåt för lägga till vid stora bryggan, medan andra båtar hänvisades till gästhamnen en promenad från restaurangen.
Gästhamnen var så gott som full under vårt besök.
En av eldsjälarna bakom dagen är Peter Lokrantz, aktiv i föreningen Tjust Allmogebåtar.
– Föreningen firar 20 år nästa år, men jag är inte säker på att vi drog igång med Rågödagen direkt, berättar han för oss.
Peter Lokrantz gläds åt alla som hittat ut till Rågö under lördagen. Båtintresse har han haft hela livet men det som han säger är mest speciellt med dagen är varken en båt eller människa. Det är att man tidigare om morgonen hade skådat det sällsynta Apollofjärilen.
Det råder olika bud för när Rågödagen startade. Peter Lokrantz gissar för 15 år sedan, en annan på ön tipsar oss om 17. VT-arkivet kan emellertid berätta för oss att Rågödagen är jämngammal med föreningen, och alltså drog igång för 19 år sedan.
Några som inte riktigt har lika lång tid på ön som Rågödagen är Anita och Palle Hultberg, som driver restaurangen på plats sedan 2009.
– Vi är väldigt väderberoende och de senaste veckorna har ju inte varit så värst. Vi hoppas att många hittar ut i dag när det är så fint väder, säger Anita
Vad tror du det är som lockar ut besökare till Rågö på öns egna dag?
– Vi har olika jippon som drar folk. Det finns något för alla, säger Anita till oss samtidigt som hon är i full färd med att förbereda torskburgare och laxklämmor inför den stundande lunchrushen.
Anette och Peter Schierbeck bor på Hasselö om sommaren men brukar hjälpa till på Rågödagen. I dag vid baren där man förutom delikatesser från havet även serverade öl från Rågös egna bryggeri.
Torskburgare redo att serveras.
Elin Kulin och Felicia Denilsson bor på Björkö om somrarna och extrajobbar på Rågö. De tycker att Rågödagen är rolig då den medför nya arbetsuppgifter. De skötte "fiket" under dagen och serverade bland annat varmkorv, kaffe och weinerbröd.
Utöver att förundras av blänkande ekor hade arrangörerna dukat upp ett buffébord av andra aktiviteter. Tipspromenad, loppis, alpackaskådning, sillasegling, och en ny utställning om den numera världsarvslistade klinkertekniken som använts för att bygga båtar i våra trakter i hundratals år.
*Tidigare beskrevs båtarna som lagt till i hamnen som ekor, vilket var fel båttyp.
Alpackorna var svåra att skymta och höll sig mycket i skuggan vid vårt besök.
"Vad är det här för skalbagge", står det på en av tipspromenadens lappar.
Göran Stenborg delade ut tipspromenadlappar och lät besökare gissa namn och annan kuriosa på diverse sjömannaredskap.
De gissningar som var svårast enligt Göran Stenborg var att gissa längden på alnen och vikten på en blyklump.
Ankarsrums durspelsorkester underhöll med musik, ett genrep för nästa helg i Ankarsrum säger de själva. Då väntas nämligen orten fyllas av ljuvliga toner flera dagar i rad.
Öka ella eka? Öka är den givna termen ute på Rågö. Här ror Michaell Alamaa och Peter Lokrantz ut i en för att fixa till bojjorna inför eftermiddagsseglingen.
För den som inte kunde få nog av båtarna som låg i hamn fanns det även möjlighet att kika in i Tjust Allmogebåtars verkstad Gunnar Nilsson, Michel Alamma Stefan Fransson, Peter Lokrantz Rågödagen
Samling kring Åke Tunströms snipa från 1921. Vi lyssnade till hans Säfflemotor som faktiskt är äldre än båten: från 1918.
"Du kan köra den på frityrolja om du hittar sådan", berättar Åke Tunströms när han värmer igång båtmotorn från 1918.