– Vi satt och pratade en kväll, och han berättade att han brukade åka mycket spark förr... Så då väcktes idén, berättar Petra Nilsson, som jobbar på Loftahammars hemtjänst.
Hon hörde sig för med kollegorna, och med gemensamma krafter lokaliserade de en spark hos Nina Ottossons föräldrar. Och på självaste alla hjärtans dag gjorde de slag i saken.
– Senast jag åkte spark var 1958... Det väckte många minnen till liv. En togs tillbaka till den tidpunkten i livet, berättar Torsten Andersson.
Han berättar hur han brukade skjutsa sin mamma på sparken, på isen över skärgården, när de skulle besöka hans syster.
– Då var jag i 25-årsåldern, och sedan dess har jag inte åkt spark, så det var jätteroligt, berättar han.
De tog en sväng på parkeringen nere vid golfbanan, och Torsten blev både skjutsad och fick pröva på att skjutsa hemtjänstens Mahmoud Alkalaf.
– Jo jag hade en önskan... Det var en stor snödriva där, så jag tänkte att jag skulle köra in med Mahmoud där. Han hade kastat snöboll på mig så jag tänkte att han skulle få igen lite, skrattar Torsten Andersson.
– Men sparken tog stopp när det skar igenom där snön var lös, så att jag kom ner till asfalten... Men vi får försöka igen!
Lyckligtvis hade personalen varit förutseende och förberett för båda parter i snöbollskriget.
– Jag fick låna en liten skyffel så jag kunde ösa lite snöbollar på personalen, berättar Andersson.
Mahmoud Alkalaf skrattar och lovordar Torsten, och berättar att det varit extra viktigt att hitta på sociala aktiviteter under året som gått.
– Vi försöker göra mycket saker, vi brukar cykla mycket, men nu är det inte så bra cykelväder så då får vi göra det som går. Vi har roligt, säger Mahmoud Alkalaf.
Petra Nilsson fyller i:
– Det kändes självklart, en liten sak kan göra så mycket och det är så roligt att se. Speciellt nu när vi inte kan göra så mycket som vi skulle ha velat. Vi brukar ändå försöka samla ihop oss och bjuda på fika, ha kräftskiva, och sådana saker. Nu får vi försöka göra lite mindre saker som ändå betyder så mycket, berättar hon.
Torsten tillägger:
– De ordnar med så mycket fina grejer, i somras var vi ute och åkte tandemcykel rätt så ofta. Och det är viktigt att göra, så länge man får vara uppe och kan vara i rörelse. Personalen ställer upp till hundra procent, konstaterar han.