Torbjörn Karlsson är stationsansvarig på Sjöräddningen i Loftahammar och hoppas på att årets säsong kommer vara lugnare än de senaste åren.
– Huvudsaken att man är intresserad och har tid, resten löser sig. Utbildning får man av oss.
Det säger Torbjörn Karlsson, stationsansvarig sedan 20 år, om vilka krav som ställs på den som är sugen på att bli sjöräddare.
Hur är läget inför sommaren?
– Jämfört med antal uppdrag under pandemins två år blir det nog färre i år. Ovana båtförare har lärt sig mer om sjön och troligen minskar båttrafiken också nu när dieseln kostar 30 kronor per liter. Många väljer kanske också att semestra utomlands, men det är svårt att säga, säger Torbjörn.
Just nu räcker de aktiva 15 sjöräddarna, 13 män och två kvinnor, till för säsongens behov. Dessutom finns det fem elever på inskolning. För att få organisationen att fungera behövs påfyllning med två-tre personer per år.
En frivillig sjöräddare kan ha däckstjänst, vara navigatör, befälhavare, skeppare eller båtförare.
– Vi byter uppgifter mellan varandra efter behov. Men vid skarpa uppdrag är det oftast den som är bäst på att köra båten som gör det, berättar Torbjörn.
Minst tre ordinarie ska det vara vid varje utryckning. Då är det alltid bra med både äldre och yngre personer, en kombination av erfarenhet och snabbhet.
Vilka slags uppdrag har ni?
– En av de mer dramatiska händelserna som kan ske på sjön är brand ombord. Det går snabbt, båten blir ofta övertänd på ett par minuter. Vi i Loftahammar är med om ett par bränder per år. Även eftersök kan vara dramatiskt och kräver en man på däck hela tiden. För övrigt är det vanligt med grundstötningar och ovana förare som får in tampen i propellern. Båtägare som inte lärt sig hur startbatteriet ska brytas kan behöva starthjälp nästa morgon. Ytterligare tillbud är när båtföraren glömt tanka, säger Torbjörn och fortsätter:
– Det händer ju att någon glömt att tanka när de går från Visby till Loftahammar, så när de kommer halvvägs är soppan slut.
En av båtarna som sjöräddningen använder i skärgården kring Loftahammar.
Torbjörn började som sjöräddare 1998. Fortfarande, efter 24 år, är arbetet lärorikt och ger honom kunskap om skärgården. Men att behöva gå från sitt ordinarie jobb för att någon glömt att tanka båten tycker han är mindre kul.
Vad kan man göra om man vill bidra till sjöräddningen men inte till sjöss?
– Vi har jättebehov av hjälp på land. Till underhåll av stationshus, båthus och båtar som behöver service. Vi har ingen landtjänst idag.