Ja, helt själv har han så klart inte varit om jättebygget. Rikard Olsson arbetar på Stena Roro och är projektchef när världens största civila sjukhusskepp byggts på varv. Från planeringsstadiet har det tagit fem år att slutföra, snart går skeppet av stapeln. Det heter Global Mercy, mäter 174 meter från aktern till fören och är nära 30 meter brett. Global Mercy är ett flytande sjukhus som ska kunna ta sig till fattiga områden i världen för att erbjuda läkarvård till lokalbefolkningen, och även kunna utbilda den lokala sjukvården. Priset: 200 miljoner dollar, nästan 1,8 miljarder kronor.
Mercy ships, som beställt fartyget, är en välgörenhetsorganisation som opererar över stora delar av världen där nöden är som störst.
– Det är ju fantastiskt att ha fått vara med om det här bygget, för en så god sak, konstaterar Rikard över telefon.
Han pratar från Tianjin, som ligger nordöst om Peking.
Tianjin har 14 miljoner invånare och har varit familjens hem i fem år. Staden är en stark kontrast till familjens fasta punkt, Flatvarp utanför Loftahammar. Och faktum är att i år har familjen Olsson, frun och de tre sönerna, varit mer i Flatvarp än på många år. Anledningen: coronakrisen.
– Vi åkte hem den 23 januari, precis när det började ta fart här i Kina på allvar. Vi hade planerat att ha vintersemester hemma. Men vi förstod snabbt att det skulle dröja innan vi kunde komma tillbaka.
Kina stängde gränserna och inga flyg gick. I slutet av sommaren kunde de återvända till Kina, Rikard fick sitta i karantän i två veckor på ett hotell som myndigheterna tilldelade honom.
Under Sverige-vistelsen fick jobb och studier skötas på distans.
– Vilket gick förvånansvärt bra. Vi har fått fiber till Flatvarp så jag skötte jobbet digitalt och mina söner gick i skolan över internet.
Det fick för övrigt deras klasskamrater i Kina också göra, när samhället stängde ner.
– Så sommaren blev bra. Det man verkligen uppskattar med Flatvarp är lugnet. Mina söner seglar och badar, vi ser dem inte mycket men man vet att de har det bra här.
Nu är mycket som vanligt igen. Av coronakrisen märks inte så mycket i vardagen. Och nu när projektet närmar sig sitt slut, får Rikard ser vart nästa skepp tar honom.
– Det fungerar fint här så jag skulle inte ha något emot att stanna, inte familjen heller. Men vi får se var vi hamnar.