Lennart Larsson hade kört 50-100 meter med traktorn när han förstod vad det var han såg. På den stora stenen i skopan syntes runskrift.
– Jag har ju varit med och sett utgrävningarna här så jag förstod vad det var, berättar han för oss på tisdagseftermiddagen.
Det var i förra veckan som han gjorde upptäckten. Stenen hade han stött på när han plogade för några år sedan. Då hade han transporterat bort stenen från åkern. Nu kom han på att han behövde en trappsten till uthuset. Den en gånger två meter stora stenen skulle passa ypperligt.
Det var under traktortransporten som han såg texten som tidigare inte legat synlig.
Hans hustru Berit skickade ett sms med en bild till Veronica Palm på Västerviks museum. "Titta vad vi har hittat", löd texten.
– När jag såg bilden steg pulsen, säger Veronica Palm.
Hon i sin tur kontaktade Magnus Källström, runexpert på riksantikvarieämbetet i Stockholm. Han vilade inte på hanen utan åkte ner till Hellerö i fredags för att studera runorna. I ett pressmeddelande beskriver han hur runtexten är ristad i ett "rundjur" som löper längs stenens ytterkanter, och som biter sig själv i svansen.
"Gärdar reste denna sten efter Sigdjärv, sin fader, Ögärds make", lyder texten.
Stenen tros härstamma från mellan år 1020 till 1050. Att man kunnat datera stenen i ett så snävt intervall beror på rundjurets huvud. Utformningen är typisk för stenar från den tidpunkten.
Att både paret Larsson och Veronica Palm reagerade snabbt har sin förklaring. 2006 upptäcktes några silvermynt i Hellerö. När man gjorde ytterligare utgrävningar hittade man en hel silverdepå, med sammanlagt ett 50-tal mynt. Även de från vikingatiden.
– Stenen kompletterar tidigare fynd väldigt bra, säger Veronica Palm.
Så vad händer med runstenen nu?
– Den har sprickbildningar och är märkt av tidens tand. Vi ska konservera den och säkra så att den inte spricker, säger Daniel Tedenlind på länsstyrelens kulturmiljöenhet.
Tillsammans med markägarna ska man försöka hitta en bra plats i Hellerö där den kan stå.
Det finns ytterligare ett antal runstenar i Västerviks kommun. Två av dem kan ses vid Folkhögskolan i Gamleby och kyrkoruinen i Edsbruk. Som regel har de funnits dokumenterade och avbildade sedan långt tid tillbaka.
– Det är ovanligt att man hittar en helt ny runsten. Det gör man inte genom att leta. För det krävs tur, säger Veronica Palm.