Efter att Gustafsson sökt tillstånd för campingen 2004 hörde han ingenting mer. Kommunen hade skickat ärendet vidare till Länsstyrelsen, som tillfälligt avskrev ärendet. Det återupptogs dock aldrig.
– Det var visst min farmor som hade sökt tillstånd 1974, men det hade jag ingen aning om förrän kommunen kom med papperna, berättar Per-Axel Gustafsson, ägaren av marken där husvagnarna står.
1974 var det stadsarkitekten som upptäckt att det bedrevs husvagnscamping utan dispens eller tillstånd på platsen.
Gustafssons farmor ansökte om lov för uppställning av husvagnar, men miljö- och byggnadsnämnden avslog ansökan eftersom det krävdes både dispens och planläggning, vilket det inte fanns förutsättningar för.
2004 upptäcktes campingen igen, när miljö- och byggnadskontoret inventerade ”vildcampingar i kommunen”. Då ansökte Per-Axel Gustafsson om tillstånd, och eftersom området berördes av strandskydd skickades ärendet över till Länsstyrelsen, som då var prövnings- och tillsynsmyndighet för strandskyddsfrågor.
På grund av resursbrist avskrevs ärendet tillfälligt 2006, men skulle enligt Länsstyrelsens anteckningar tas upp året efter. Det hände dock aldrig.
– Ja jag ansökte om tillstånd och sen hörde jag inget mer om det, bekräftar Per-Axel Gustafsson.
2020 uppmärksammades campingen igen, när miljö- och byggnadskontoret hade ett annat ärende på Stora Askö.
– 2009 tog kommunen över det formella tillsynsansvaret från Länsstyrelsen, men att det inte hänt något sedan dess … Det kan vi bara beklaga, säger förvaltningschef Carolina Stalebrant.
Enligt miljö- och byggnadsnämndens handlingar har det inte förekommit några klagomål om campingen, och Gustafsson själv har inte heller hört något negativt från grannar eller närboende.
– Jag tycker att de är totalt oförargliga, de som inte har råd att åka på stora campingar utan kommer hit i stället. Vad jag vet är det ingen som har klagat, inte till mig i alla fall, skrattar han.
Per-Axel Gustafsson vill inte att marken ska växa igen, utan tycker att det är bättre att människor får vistas där.
Hursomhelst. Eftersom det inte finns något tillstånd för campingen föreläggs Gustafsson nu att bortskaffa de uppställda husvagnarna, vindskydden och komplementbyggnader som uppförts.
– Jag tycker att det är bättre att folk vistas här och kan njuta av ön än att det växer igen fullständigt. Jag får några kronor för el och vatten men det är självklart inga jätteaffärer.
– Sommarstugeföreningarna har förbjudit tillgång på stora delar av ön, så jag tycker att det här borde få vara kvar. Men det är naturligtvis bara att rätta sig efter vad kommunen beslutar, konstaterar Gustafsson.