Omtyckt inslag på valborg borta – manskören nedlagd

Loftahammars Manskör har lagts ner, efter 90 år. "Vemodigt", tycker Bruno Tjärvar, som var med i kören under hela 60 år.

Loftahammars Manskör i sångartagen. Bilden är tagen 2014.

Loftahammars Manskör i sångartagen. Bilden är tagen 2014.

Foto: Ilkka Ranta

Loftahammar2024-04-28 20:00

Manskören var under lång tid ett stående inslag i valborgsfirandet på Kapelludden i Loftahammar, dit Bruno Tjärvar tog sig med rollator den sista gången som kören medverkade, 2022.

– Nu är det kyrkokören som sjunger, med lite förstärkning från manskören, berättar Peter Lokrantz, en annan körmedlem.

Och nu finns alltså inte manskören längre. På slutet var de ett tiotal medlemmar, men vid det sista valborgsfirandet endast fyra som deltog. Då blir det svårt.

Bruno Tjärvar säger att de tidigare sjöng fyrstämmigt, men mot slutet fick de gå över till två stämmor. Sångarna räckte inte till, helt enkelt.

undefined
Bruno Tjärvar har varit med i manskören i 60 år.

Annats var det förr, när de var fler som var med. Bruno Tjärvar minns med triumf den körtävling för 15 småländska manskörer som ägde rum i Hultsfred 1981.

Då knep Loftahammar en hedrande fjärdeplats och blev faktiskt bäst i länet.

– Vi slog Kalmar manskör, påpekar Bruno.

Kören bildades 1934 och hann således fylla imponerande 90 år, innan den lades ner.

– Jag var med de 60 sista, säger Bruno.

Under årens lopp har dirigenterna förstås växlat, men nu i slutet var det Maj-Britt Söderlund som skötte den biten.

undefined
Födelsedagsfest. Loftahammars Manskör firar 80-årsjubileum.

Förutom vid valborgsfirandet på Kapelludden, brukade manskören alltid medverka på nationaldagsfirandet i hembygdsgården, vid möten med Röda Korset och ibland med en konsert under adventstiden.

Det hände även att Loftahammars manskör sjöng tillsammans med andra körer, som Västerviks manskör.

Brunos avskedsdikt

Bruno Tjärvar, som alltså varit med i kören i 60 år, har författat en avskedsdikt till manskören. Så här låter den.

Loftahammars Manskör

I nådens år trettiofyra

några män i ungdomlig yra

startade kör med stämmor fyra,

emblem blev L och M och lyra.

När världen råkade i brand

sjöngs sång om fosterland

men vårlig sång vid strand

gav lyssnarskaror mod ibland.

I kyrkan stärktes mången tro

med sång om helig frid och ro

solo sjöngs en gång av Bertil Boo

andlig sång blev tryggad bro.

Helst sjöngs dock glada melodin

eller något av Fredin

det var roligt på den ti`n

följt av dans och vin.

Sångarkampen uti Hultsfred

gav ett lysande besked

bland Smålands manskörsled

mot fjärdeplats man skred.

Med vacker röst och alltid ren

 sjöng ständigt bonden Sten,

ingen vill man nämna sen

av alla kämpar uti denna gren.

Nu nittio år har gått

publiken har sitt lystmät fått

fortsatt liv i kör vi ej förmått

vi tystnar nu, vårt hår är grått.

Bruno Tjärvar

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!