– Det är väldigt uppskattat av eleverna, barnen gillar upplägget och tycker att kvarnen är rätt häftig, säger läraren Kerstin Swärd. Hon säger att samarbetet med hembygdsföreningen är guld värt, och att de verklighetsförankrade lärdomarna från dagen stannar länge hos eleverna.
Varje år bjuder hembygdsföreningen in skolan, och ger eleverna en historielektion i hur livet i Loftahammar såg ut för bara några generationer sedan. Eleverna delas i tre grupper, och vardera grupp turas om att få en guidad visning av väderkvarnen, att gå tipspromenad, och att försöka para ihop gamla verktyg med rätt yrke.
– Jag sa till klassen förut, att "om 40 år kanske det är ni som får visa för den yngre generationen hur det var förr".
Några som kommer kunna förklara hur det gick till när man ville få tag i lite mjöl för ett sekel sedan är vännerna Siri Erlander och Amanda Hultman Beijer, efter att Bengt Davidsson berättat hur arbetet i kvarnen gick till. Kvarnen som byggdes 1851 användes fram till 1932.
Siri och Amanda förklarar hur säden som fraktats till kvarnen maldes mellan två cirkelformade stenplattor. Sedan pekar de på väggarna och dess tjocka plankor, och konstaterar att det gick åt väldigt mycket spik i byggarbetet.
– Det är helt sjukt hur de kunde bygga det här med så lite verktyg man hade på den tiden! Utbrister William Krüger imponerat, och får medhåll från resten av gruppen.
Utanför magasinet, som också fungerar som museum, står hembygdsföreningens ordförande Svante Gustafson beredd bakom ett antal bord med gamla föremål. Mittemot står medlemmar ur hembygdsföreningen och representerar olika yrken, såsom snickare, skomakare eller bonde. Barnens uppgift är att para ihop de gamla, till synes besynnerliga, föremålen, med rätt yrkesgrupp. Vissa saker är lättare - till exempel spaden som direkt levereras till "bonden". Vissa saker är lite svårare, som märlspiken - en konformad smal järnbit som användes av sjömän för diverse reparbeten ombord.
Erik Stenbeck, Noa Larsson och Herman Höjrup tycker att det både är roligt och bra att skolan får lära sig om historia på plats.
– Det är roligt att lära sig nya saker, till exempel hur man gjorde för att kunna få mjöl, säger Erik.
Hur tror ni att det var att leva för 100 år sedan?
Vännerna funderar en liten stund. Till slut säger Noa:
– Det verkar både ganska jobbigt och ganska kul.