Under 2016 ökade antalet nyregistrerade hundar i Sverige, från 50 200 till drygt 51 000. Populäraste rasen var labrador retriever. Över 2 500 nya labradorer registrerades. Det kan jämföras med 1 900 för den näst populäraste rasen, golden retriever. Men medan antalet nyregistrerade labradorer har ökat något, minskade siffrorna för golden.
Hans Rosenberg, pressanvarig på Svenska Kennelklubben, vet inte vad det beror på. Raserna är ganska lika. Det kan vara tillfälligheter som gör att golden har tappat lite.
Men vad är det som gör labradoren så populär då?
– Det är en trevlig hund, som vill ställa upp på sin ägare och vara den till lags. Den passar i både storstan och på landet, och är varken utpräglad jakthund eller vakthund.
Han tror också att det stora antalet labradorer gör att folk påminns om att rasen finns, vilket gör att ännu fler väljer att skaffa en labrador.
En av många som har valt labrador är Camilla Andersson, som bor på Solbacken i Aläng, strax utanför Loftahammar.
– Jag ville ha en allroundhund som är glad och tycker om allt och alla.
Tidigare har hon bland annat haft eurasier, men den är ganska reserverad mot främlingar och mer av enmanshund.
Beppe, som är drygt sex år, är en mjuk och vänlig labradorhane. VT:s utsända får nästan ögonblickligen en nos i knät, när intervjun ska påbörjas.
Camilla, som är instruktör i brukshundklubben, har låtit Beppe testa lite av varje, som viltspår och apportering.
– Vi har provat agility också, men han har inte kroppen för det. Han tycker att det är kul, men det går inte så fort.
Däremot är han lätt att ha ihop med andra hundar, så han får vara utbildningshund på hennes kurser.
– Han är supersnäll mot andra hundar. Jag tror aldrig att jag har hört honom morra.
En liten last har han dock: han är en smula glupsk, även om det har blivit bättre med åren.
– Han var kanske fyra–fem månader, när min man Henrik skulle sy i en knapp. Han la nål och tråd på bordet, när telefonen ringde. Sedan var både nål och tråd borta.
Det tog en stund innan de förstod vart sakerna hade tagit vägen.
– För säkerhets skull åkte vi och röntgade Beppe. Han fick opereras. Då hittade de lite stenar också, säger Camilla.