"Det här är fiskepyjamas", säger han och klappar på galonbyxorna. Flytväst har han bara på sig när han jobbar för sjöräddningen.
I en vit skåpbil rullar Hans Leoo ned till hamnen i Ytterby klockan 08 på morgonen.
– En tur tar ungefär fyra timmar nu när jag inte satt så mycket garn, säger Hans vid det disiga vattnet.
I dag fiskar 73-åringen inomskärs. Hans tycker om den här platsen eftersom att han kan växla mellan att fiska både i havet och i skärgården. Soliga sommarmorgnar som dessa är härliga men Hans fiskar året om, dygnet runt och i alla väder.
År 1963 hyrde hans mor en stuga på Torrö. Hans blev helt fascinerad av fiskeläget där och började följa med gubbarna på deras fisketurer.
Under gymnasiet hoppade han av tre gånger för att ägna sig åt fiske istället för studierna. I 22 år arbetade han bland annat som lärare och rektor på ett gymnasium i Norrköping, tills han blev 59 år och bröt med skolvärlden en fjärde och sista gång. Sedan dess har Hans fiskat på heltid.
Bakom öarna öppnar sig havet.
Två familjer bor bofast i Ytterby. Resterande 138 fastigheter fylls upp av sommargäster. Hans längtar till augusti. "Då är det inte lika mycket spring", säger han.
– Jag är pensionär till åldern men inte mer än så, just nu jobbar jag mer än någonsin. Jag kommer hålla på så länge jag kan ta mig ned i en båt, säger Hans.
Han förklarar att det är tack vare pensionen som han kan fiska på heltid. Om en ungdom skulle starta en liknande verksamhet tror Hans att det omöjligen skulle bli lönsamt. Trots pensionen som grundinkomst måste han slita hårt med fisket.
– I juli är det inte ovanligt att jag ligger på 15-16 timmars arbetsdagar, det är ganska intensivt, säger Hans.
I dag räknar han med att inte kunna sätta sig ned förrän klockan 21. Fast dagarna är långa älskar Hans sitt jobb eftersom han får uppleva växlingarna mellan årstiderna i skärgården. Det är ett privilegium för honom att leva här.
– På vintern får jag alltid plocka upp strömming klockan 01 på natten, annars stjäl sälen alltihopa, säger Hans.
Sälen skapar problem för Hans, men han menar att trålningsfartygen från västkusten är mycket värre. Han förklarar att strömmingen som trålas upp här görs till mjöl i Danmark som i sin tur agerar foder i norska laxodlingar. Det är samma lax som Hans sedan köper och röker på sin bakgård.
– De sopar ju rent sjöbottnen och rubbar balansen i Östersjön, stoppa trålningen helt, säger Hans.
Idag är Hans ute efter abborrar. Många sommargäster vill köpa abborre av honom och det gör det här till årets mest arbetsintensiva månader.
Hans berättar att hans naglar har blivit sköra eftersom att de är blöta så ofta.
Du har fiskat här länge, har du sett skillnad på fiskbeståndet över tid?
– Det är jättestor skillnad från när jag var grabb. Det är flera sorter som nästan försvunnit helt. Torsken är det inte mycket kvar av och nu börjar det bli likadant med strömming. På 80/90-talet hade vi så mycket torsk! Nu får jag ibland, men de behåller jag själv, säger Hans.
Det finns en särskild sten som Hans sätter sitt torsk-nät vid. Där får han fångst varannan gång. Han äter själv mycket egenfångad fisk. När det är strömmingssäsong serveras det vid frukostbordet varje dag.
Är det farligt att äta Östersjöfisk?
– Hade det varit farligt hade både jag och Gudrun varit döda för länge sedan, säger Hans.
Han bedriver ett enmansföretag men när han är ute på sjön hjälper hans fru, Gudrun Leoo, till med fiskutlämningen på land. Under turen plingar det i Hans ficka från Swish.
– Nu har någon varit i butiken, då vet jag att Gudrun är vaken, säger Hans med fisknät i händerna.
Hans säljer fisk från sitt hem och via Rekoringen. Då och då tar han sig till marknader.
"Säg att jag får 100 abborrar, då tar det en dag att filéa dem", säger Hans.
När Hans kommer hem från sin fisketur röker han lax. Under tiden står han och filéar dagens fångst.
Rökeriet står i Hans trädgård.
När fiskaren Anders från Sladö dog och lämnade ett tomrum efter sig, började fler västervikare söka Hans för att köpa fisk. Förr kunde konkurrenterna stå på samma marknader och båda gå därifrån besvikna eftersom de erbjöd samma sortiment. I dag hänvisar turistbyrån i Västervik bland annat till Leoos fisk när turister vill köpa lokalfångad fisk. Hans förklarar att efterfrågan på lokal fisk är större än utbudet.
– Det är skapligt pådrag nu, säger han och ler.
Att byta skolmiljön mot skärgården låter ensamt, men Hans får mycket sällskap ute på sin fisketur. Så fort fiskmåsarna hör ljudet av Hans motor, börjar de följa efter båten. Under den fyra timmar långa turen växer flocken i antal.
– Ni får vänta lite, ropar han till fåglarna.
"Det här är jätteskönt att få bort ute på sjön. Inälvorna börjar lukta hemma och så kommer det flugor", säger Hans.
Utöver inälvorna slåss fåglarna om den vitfisk som Hans fångat men inte vill sälja.
På klippan sitter en del av fiskmåsarna som väntar på att få frukost.
I slutet av fisketuren ställer sig Hans i fören och bygger ett bord av en plastback och en träplanka. Vid det här laget har uppåt 40 fiskmåsar samlats kring mannen. I dag har han fångat runt 80 abborrar, tre sikar och en gös – en lyckad runda. På bordet rensar han fisken och slänger inälvorna till måsarna. Han säger att de är hans vänner och skärgårdens sopstation. Över trädtopparna lurar en örn.
– Pass på att kalasa nu innan örnarna kommer, säger Hans när han vänder båten och kör tillbaka till hamnen.