Ulrika Björkholm är bekymrad över hur det ska bli med framtida rekrytering till fabriken, om skolan läggs ner.
Findus fabrik i Loftahammar, i folkmun kallad Wienerbagarn, sysselsätter 43 personer. Ungefär hälften av dem pendlar till sitt arbete.
Ulrika Björkholm har varit fabrikschef i Loftahammar i snart åtta år, och hon har sett en förändring de senaste två åren. Det har blivit allt svårare att rekrytera personal från orten. De unga drar sig mer och mer mot Gamleby och Västervik.
Om skolan läggs ner, ser hon en risk för att det blir ännu svårare att få tag på personal, särskilt om det får till följd att folk börjar flytta därifrån.
– Skolan är A och O för om man väljer att bosätta sig lite utanför, som i Loftahammar. Samhället är beroende av att det finns skola, affär, apoteksutlämning, postombud och arbeten, säger Ulrika.
För företaget finns det en fördel med lokal personal: de kan ha lättare att vara flexibla och hoppa in och jobba, om det skulle behövas.
För medarbetarna är fördelen att de kan få ut mer av sin fritid och sitt privatliv än den som pendlar.
Ulrika Björkholm utanför Findus fabrik i Loftahammar.
Om de anställdas barn får gå i skolor på annat håll, kan det påverka företaget på så vis att de anställda blir mer stressade över sådant som att hämta och lämna barn och ha utvecklingssamtal och föräldramöten någon annanstans än i Loftahammar.
– Det är en förmån att kunna ha det samlat där man bor, och då får jag mer avslappnad personal, säger Ulrika.
Hon berättar att de pratar mycket på jobbet om arbetsmiljö och återhämtning, men barnen kan inte styra över sin arbetsmiljö, till exempel under resorna till och från skolan.
– Det är ju inte så att de är lugna och tysta och respekterar varandra på bussen.
Hon tycker att man tänker för lite på barnens arbetstid. Utöver tiden i skolan, ska de kanske sitta länge på bussen och sedan är det läxor ovanpå det.
– De vill ju faktiskt hinna leka också.
De busshållsplatser som finns är ibland bara där en mindre väg går in. Bilden är tagen vid Gökstad i Lofta.
Trafiksäkerheten runt barnens skolväg är en annan fråga som Ulrika Björkholm vill lyfta. Vägen mellan Loftahammar och Björnsholm är smal. Busshållsplatserna är dessutom små. Ibland stannar inte bussen i en bussficka, utan bara där en mindre avtagsväg går in.
Hon trycker på att det måste vara säkert, där man plockar upp och lämnar av barnen.
Vad tänker du om att skolan i Loftahammar är hotad?
– Det gör lite ont i hjärtat. Jag bor själv i en mindre by utanför Söderköping och har valt att stanna där för att samhällsservicen finns kvar. Jag vill ha en levande landsbygd, säger hon.
Ulrika Björkholm vid sitt arbetsrum på fabriken i Loftahammar.
Väg 213 är smal och nästan utan vägrenar. Samtidigt är det rätt många som går och cyklar på vägen.