Emma Greus Roloff i kassan på Tättö havskrog.
Vi träffar Peter Roloff och dottern Emma Greus Roloff en solig septemberdag. Det är fyra månader efter konkursen och tre månader efter att de kunde öppna på nytt.
– Det var maj månad vi förlorade, konstaterar Peter.
Hur viktig är maj?
– Det är en viktig månad, men inte jätteviktig. Den är ungefär som september. Juni, juli, augusti är de tre viktigaste månaderna, framförallt juli.
När restaurangen väl hade öppnat igen, blev det en jättebra sommar.
– Juni gick ungefär som vanligt, men juli gick skitbra och augusti ännu bättre. Vi hade ett procentuellt sett större uppsving i augusti än i juli, mot tidigare år. Det har varit en riktig rekordsommar, med en kraftig ökning mot tidigare år, säger Peter, som tror att mycket av det beror på den svaga kronan.
Det har varit mycket tyskar, holländare och även en del österrikare bland gästerna i restaurangen.
Men även om de kunde öppna igen redan efter en månad, dröjde det ytterligare några veckor innan de hade serveringstillstånd för alkohol igen. Det kom precis innan midsommar.
– Jag ville komma i gång med maten först. Det var det viktigaste, säger Peter.
Han har tio äldre personer med privat hemtjänst som han lagar mat åt och kör ut. Sedan är det anställda på Findus Wienerbagarn i Loftahammar som köper lunchlådor av Tättö havskrog. Plus ett antal "stammisar" som äter där.
Totalt under vinterhalvåret lagar restaurangen lunch åt minst 60 och ibland uppemot 100 personer.
– Det är en mötesplats härute. Framförallt är det många äldre som bor ensamma, som kommer hit och äter, säger Emma.
Vad sa de när ni öppnade igen?
– "Skönt att ni är tillbaka. Nu slipper vi burkmaten", säger Emma.
Hon tillägger att det inte är alla människor som kan och orkar laga mat själva.
Peter Roloff i restaurangen på Tättö, där han har jobbat i fem somrar nu.
Peter är den som driver restaurangen. Han säger att han snabbt förstod att han skulle kunna starta ett nytt företag och dra i gång restaurangen igen efter konkursen.
Som vi tidigare berättat, var det skatteskulder som ledde fram till den.
– Vi begärde anstånd med att betala in, men det fick vi inte. Jag försökte diskutera med dem på Skatteverket, och la fram en avbetalningsplan, men de köpte ingenting. De var stenhårda, sa Peter till oss då, direkt efter konkursen.
Men hade Skatteverket sagt ja till dina förslag, så hade de fått in pengarna?
– Ja, varenda krona, säger han.
Han tillägger att konkursen inte är avslutad än. Det kan ta två–tre år. Därför vet han inte än hur det blir med skulderna, men det är inget som han oroar sig över.
Emma Greus Roloff och Peter Roloff vid restaurangen, som är en viktig lokal mötesplats.
När restaurangen i Gamleby, Hörn 1, fick stänga för drygt två år sedan, var det han som begärde att bolaget skulle försättas i konkurs, innan det hade gått för långt. Den konkursen är avslutad och skulderna betalda.
– Har man en öppen dialog med sina leverantörer, då vet de att "han löste det förut" och litar på en. Det är viktigt att vara ärlig, säger Peter.
Såväl hyresvärd som leverantörer stod bakom honom, när han nu ville satsa på en fortsättning på Tättö. Han hade också tur som fick behålla de sommarjobbare som han hade fått klart med.
Vi träffas en dag när sommarsolen fortfarande värmer gott, men hösten är på väg.
Varför har ni öppet på vintern?
– Wienerbagarn, Loftahammars omsorg och stamgästerna. De som ställer upp för mig i Loftahammar, måste jag tänka på att ställa upp tillbaka på. Sedan har vi ju ett samhälle här. Det måste leva, säger Peter.