Han var redaktör och även skribent för boken "Sorglösa brunnsminnen – Berättelser om Källvik" som kom ut förra året och det var då han kände att han nog hade en roman till i sig.
– Jag hade egentligen lagt ner pennan, eller laptopen då, men jag kom i en andra andning, säger han och skrattar.
Det har varit ett par års intensivt arbete, men nu är den klar. I centrum står prästen Sven och hans ungdomsväninna Gunilla. Hon vill ha hjälp med efterforskningar efter vad som hände hennes bror, som försvann 1975.
Färden går från Kungsholmen i Stockholm till Tjust och ett behandlingshem i Hallingeberg.
– Det är stillsamt, lite underfundigt om små nystarter och en mänsklig berättelse som vi kan känna igen oss i, säger Ulf.
Han debuterade som deckarförfattare på 70-talet i pusseldeckargenren och där har han hållit sig kvar, trots den mer hårdkokta stilen som började bli populär bland deckarförfattare på 80-talet. Men nu upplever han att det finns en efterfrågan på pusseldeckare av den gamla skolan igen.
– Jag tror det kan vara en reaktion på att en del blivit så brutalt. Det gör mig glad att även den här, som jag trodde föråldrade deckartraditionen, har en chans att överleva.
Nu tror Ulf Durling att det är slut på romanskrivandet, men han har som mål att skriva 100 noveller innan han dör.
– Nu är jag tyvärr såpass produktiv att jag är på min nittioåttonde. Så då får jag väl sätta ett nytt mål, skrattar han.