Musik och bilder har länge varit två viktiga ingredienser i Micces liv.
Det är svårt att förstå, när han sitter mitt emot mig vid bordet och pratar, att han faktiskt ser ganska dåligt. Det märker jag först när vi går iväg.
Då får han liksom känna sig fram med fötterna och vara försiktig, så att han inte krockar med saker.
Micce Rylander växte upp i Vimmerby. Fram till att han var 14 år var han en sportkille som spelade ishockey, landhockey, fotboll och bowling.
Det tog slut när han drabbades av en sorts reumatism, som gjorde att han blev sängliggande länge och sen fick sitta i rullstol en tid. Han blev bättre, men livet tog en annan vändning.
Musik och bilder blev allt viktigare för honom. Han gick på gymnasiet i Hultsfred och var med och startade ett band, som spelade hos Rockparty. Det var under de här åren som punken var på frammarsch.
Föreningen Rockparty arrangerade flera festivaler innan den första Hultsfredsfestivalen gick av stapeln 1986. Micce var med i Rockparty och jobbade bland annat med formgivning och reklam där.
Han var också fotograf och senare bland annat redigerare på Vimmerby Tidning, innan han startade reklambyrå.
Men även om bilder har varit en stor del av Micces yrkesliv i många år, är målningar en nyare företeelse. Det var till en utställning på Guldkant i Västervik 2012 som han målade nio målningar ihop med sin dåvarande partner. Åtta såldes.
Det blev som ett startskott. Han insåg att han kunde måla.
Förhållandet tog slut, men Micce fortsatte måla och har haft en lång rad utställningar under årens lopp, sedan den allra första i Västervik.
Nu är han tillbaka i kommunen där det började, fast denna gång på Lofta Caffè, där han ställer ut sina målningar under rubriken "Ta mig hem" till den 2 juni.
Han jobbar gärna med text och bilder i kombination, en vana från åren på reklambyrå. Det får gärna vara något mångtydigt i texten och så får betraktaren göra sin egen tolkning av det hela.
Men han testar även nya grepp i en serie målningar där traditionella regler för måleri får stå tillbaka.
Micce gillar att lägga till ord i bilderna, som "I see" i denna.
Redan i 20-årsåldern fick Micce veta att han hade den ärftliga ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, för övrigt samma som journalisten och författaren Täppas Fogelberg.
Men det dröjde många år innan han tog det till sig på allvar. Det var först när han i 45-årsåldern i hög fart cyklade rätt in en lastbil, som han inte ens sett, som han insåg att han var synskadad.
Han hade en sagolik tur som klarade sig. Men han fick mycket att fundera på.
– Det blev verkligen en hård väckarklocka, konstaterar han.
Sjukdomen yttrar sig i ett ständigt krympande synfält, i hans fall från kanterna och inåt, och att det tar lång tid för ögonen att ställa om sig mellan mörker och ljus.
I takt med att sjukdomen fortskrider, påverkar den förstås hans möjligheter att måla. Men än har han inte lagt undan penseln.
– Jag har lite syn kvar, så jag kan fortfarande måla, även om jag får måla i en ny teknik, säger han.
Micce Rylander ställer ut på Lofta Caffè till den 2 juni.
Micce delar sin tid mellan hemmet i Stockholm och Gullringen utanför Vimmerby, där han har barn och barnbarn.
Livet har varit både upp och ner. Han är öppen med att han tidigare levt i ett alkoholmissbruk, men nu har han varit nykter i nästan 20 år.
– Jag var väldigt nära att ta livet av mig. Men jag gjorde inte det. Jag fick behandling och ser på livet med nya ögon.
Med sina målningar vill han visa positiva tankesätt och optimism.
Känner du livsglädje nu?
– Ja, faktiskt. Hur mycket som helst, skrattar han.
Micce Rylander är gladare nu, och trots att han ser allt mindre, fortsätter han måla.
Med sina målningar vill Micce visa positiva tankesätt och optimism.