Matilda von Rosen och Fredrik Gustafsson hälsar på en av de uppkopplade korna, den med halsband som står tvåa från höger.
Det är Linköpingsbolaget Ngulia AB, en avknoppning från jätteprojektet Agtech 2030, som tagit fram gps-tekniken. Corren skrev om detta på försommaren och då fanns 50 kor i Tinnerö, som djurhållarna Henrik Carlsson och Andreas Gustafsson låtit vara med i Ngulias pilotprojekt.
Intervjun gjordes på plats i hagen.
– Du ser kon som står tvåa från höger, den har ett av våra halsband på sig, säger Matilda von Rosen på Linköpings Universitet.
Grunden för tekniken lades redan 2014 då Liu startade ett projekt i ett noshörningsreservatet med namnet Ngulia i Kenya.
Fredrik Gustafsson är professor i sensorinformatik vid Liu och Matilda är ekonom i grunden och har de 20 senaste åren jobbat inom lantbruk. Deras vägar korsades i jätteprojektet Agtech 2030 där Liu är en av huvudaktörerna som, enligt projektets beskrivning, ska "etablera en innovationsmiljö för morgondagens lantbruk, med fokus på sensorer, digitalteknik, AI och sakernas internet".
Hur ska er teknik nå besökarna som strövar i Tinnerö?
– Vi har skapat en digital karta som i dagarna läggs upp på kommunens hemsida. Där kan man följa kornas rörelse och se vilka hagar som är fria från kor, berättar Matilda.
Här ses två uppkopplade kor med halsband.
Hon menar att många människor är väldigt rädda för kor.
– Det här kan vara extra bra för hundägare, för korna ser hundar som rovdjur. Jag bor i Axvall mellan Skövde och Skara och där, på Axevalla hed, dog en hundägare när han försökte rädda sin hund när den omringades av kor.
Hur kan tekniken hjälpa lantbrukare?
– I första hand spara tid eftersom de enligt lag ska ha daglig tillsyn på djuren. Köttdjuren går oftast i stora, avlägsna beteshagar så det kan vara svårt att hitta dem, säger Matilda.
Så här ser de uppkopplade korna ut på den digitala kartan.
Fredrik tar fram telefonen och visar där på den digitala kartan hur en ko har rört sig sina två senaste kilometrar i rörelse. Där går också att se hur den rört sig senaste månaden, vilket i det här fallet är ett jätteområde i Tinnerö.
– Jag tror verkligen på konceptet med betesdjur på lösdrift i naturområden, säger Fredrik. När Världsnaturfonden kom med sin köttlista i höstas var det bara två typer av kött som var grönlistade. Det var vilt och frigående betesdjur. Mycket beroende på att de frigående djuren gynnar den biologiska mångfalden.
Här är en av de uppkopplade korna duktig och poserar för kameran även om en kompis står i vägen.