Leos resa mot en manlig kropp

Leo föddes i en flickas kropp, men i själen var han en pojke. Nu, 40 år senare, börjar hans resa mot en manlig kropp. "Plötsligt håller det lilla barnets dröm på att bli verklighet", berättar han öppet på Twitter.

Öppen."Jag berättar för andra transpersoner, de som ännu inte vet eller kan. För dem är det värt allt", twittrar Leo före intervjun.

Öppen."Jag berättar för andra transpersoner, de som ännu inte vet eller kan. För dem är det värt allt", twittrar Leo före intervjun.

Foto: Frida Glenning Ströberg

LINKÖPING2017-05-25 08:30

Leo Ringqvist i Linköping har vetat att han är kille sedan han var barn. Det tog dock många år att landa i den insikten. Leo kom snarare ut ur garderoben som homosexuell, och levde med den tanken i över 20 år. Könskorrigering, eller könsbekräftande som Leo säger, fanns inte på kartan.

– Jag tänkte att det var omöjligt att jag var man, eftersom jag var så känslig och pratglad, säger Leo.

Istället levde han i två parallella universum. Utåt var han en person, men i sina dagdrömmar en annan. Peter LeMarcs låttitel "Bara när jag blundar" är tatuerad på underarmen. Textraden beskriver hur Leo har känt under hela livet: bara när han sluter ögonen är han sitt riktiga jag. Att inte vara sann mot sig själv har fått konsekvenser. Leo har återkommande depressioner, och har funderat på att ta sitt liv flera gånger.

– Att hitta och bekräfta mig själv tog lång tid. Man måste ju jobba också, hantera sina depressioner, och så mitt i allt ringer mamma, säger Leo och ler ett snett leende.

2014 hände något. Leo förstod och accepterade att han var icke-binär, alltså inte kvinna. Leo träffade transvänner på den dåvarande gayklubben Joy i Linköping och började titta på videor av och om transkillar på Youtube. I samma veva berättade en nära vän, som inte heller identifierar sig som kvinna, att sjukvården skulle hjälpa hen att operera bort brösten.

– Det blev en ögonöppnare. Kunde hen kunde jag, berättar Leo.

Den 13 december 2015 kallar Leo för sin födelsedag. Det är datumet då han bytte namn till Leo, efter att ha efterlyst namnförslag på Twitter.

– Någon tyckte Leonard, men det lät krångligt och långt. Det fick bli Leo, det kändes mer som jag, säger han.

Leo har varit öppen med sina tankar kring sin transsexualism såväl på Twitter som med familj och vänner.

– Öppenhet på Twitter skrämmer mig inte eftersom allt sker under min kontroll. Genom Twitter får jag stöttning och hejarop. Vännerna där är min alldeles egna armé.

Ett år med besök hos kurator, psykolog och överläkare tog sin början. I Sverige måste man få den psykiska diagnosen transexuell för att få påbörja en könskorrigering.

– Det är så dumt. Jag behöver inte ha hjälp med min hjärna, utan med min kropp. Jag går inte omkring med en uppfattning om att jag är kille, utan jag är det, säger Leo.

För en vecka sedan hämtade han ut sitt testosteron. I versaler berättade han om det på Twitter, och fick 60 nya följare. Väl på apoteket fick han bita sig i tungan för att inte börja gråta. En barndomsdröm börjar nu gå i uppfyllelse. Testosteronet, som är i geléform och som dagligen ska smörjas in på lår och mage, kommer sakta men säkert att göra Leos kropp till en manskropp. Övergångsfasen kan liknas vid puberteten. Leo ska gå igenom målbrottet, få skägg och bli tonårshungrig.

– Det blir nog lite lustigt att som 47-åring få acne, skrattar Leo, som nyss har köpt sina första kalsonger.

– Jag älskar dem! Nu ska jag bara vänja mig vid att gå på herrtoaletten. Det är ett av mina största i-landsproblem just nu.

Först efter en period med testosteronbehandling kan Leo operera bort brösten, för att sedan göra en underlivsoperation om han vill.

– Det är naivt att tro att du blir lycklig för att du går ned 10 kg i vikt, lika naivt är det att tro att hela livet blir underbart, bara för att jag opererar bort brösten. Den stora skillnaden nu är att jag vill leva. Nu när jag får möta Leo.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om