Blev påkörd på sista turen före tävlingen

Linköpingsbon Johan Norlin, 27, cyklade sitt sista träningspass inför en triathlontävling. Han skulle passera en svårbedömd korsning. Sedan vaknade han på akuten med bruten nacke, höft, handled och ben.

Det är träningen och tävlingen som kryddar livet och ger det extra glädje.

Det är träningen och tävlingen som kryddar livet och ger det extra glädje.

Foto:

Linköping2017-07-23 19:00

Johan Norlin har inget minne av trafikolyckan sommaren 2015. Han vet bara det som vittnen har berättat. I den svårbedömda korsningen blev Johan Norlin påkörd från sidan och flög ner i diket. Cykelhjälmen räddade hans liv och huvud, men andra delar av kroppen tog stryk. När han vaknade var nästan hela han gipsad och han hade två stålkonstruktioner på sig, en för huvudet och nacken och en för benet.

– När läkare berättade om mina skador trodde jag att det värsta var att nacken var bruten. Jag kunde bli förlamad, men det visade sig att det värsta problemet blev benet. Det gick av och skrapade på marken när jag landade ner. Därför fick jag svåra infektioner och benet ville inte läka, berättar han.

Johan Norlin beskriver sig själv som en vanlig kille med underbara vänner och han trivs på it-företagets kundtjänst där han jobbar. Men livets stora passion är triathlon. Det är träningen och tävlingen som kryddar livet och ger det extra glädje. Risken att bli av med ett ben skrämde honom. Detta skulle också innebära slutet på den sport och det liv han älskade så mycket.

Johan Norlin har idrottat och testat olika sporter i hela sitt liv. Länge låg tennis och löpning överst på hans favoritlista. Men 2012 prövade han triathlon och fastnade för det. Redan året efter fullföljde han tävlingen Ironman i Kalmar, en triathlontävling som innebär att man simmar 3,86 kilometer, cyklar 18,2 mil och springer 4,22 mil. Allt under samma dag.

– Det gick bra, den första gången tänker man bara på att ta sig i mål och se om det är möjligt att göra. Det var tufft men jag insåg också att jag kunde vara snabbare och bättre, berättar han.

Sedan var det full fokus på träning för att kunna återvända till samma tävling och vara bland de bästa. För Johan Norlin som älskar att springa och cykla var träningen oftast bara rolig. Dock inte alltid, simningen var den tråkiga biten som bara skulle klaras av. Johan var i sitt livs storform den sommaren 2015 efter att ha sprungit Stockholm marathon och deltagit i flera stora tävlingar. Han såg fram emot Ironman. Det var bara två dagar kvar före tävlingen och han ville ta det allra sista cykelpasset innan han skulle åka till Kalmar.

– Efter olyckan tänkte jag hela tiden att det får hända vad som helst, men de får inte amputera mitt ben. Mina föräldrar och vänner hjälpte mig att hålla modet uppe. Det var inga vackra tider på sjukhuset. Det var en kamp men jag ville kunna springa igen, säger han.

Efter sex veckor lämnade han sjukhuset och då började en annan sorts kamp. Läkarna lyckades rädda benet men det var på håret. Hans första träningspass innebar att enbart dutta med tårna. Det var då. Sakta men säkert började Johan Norlin få tillbaka sin styrka, lämnade rullstolen och lärde sig att gå på nytt. Och han satte upp ett nytt mål. Han skulle delta i en halv Ironman i Jönköping 2017.

– Det var ett stort steg för mig, det fanns rädsla för att börja tävla igen, jag var rädd att jag inte skulle klara av det. Men det fanns också en stor glädje för att jag ska försöka göra det. En sak visste jag. Att det skulle bli en lång kämpig dag.

Och det blev den. Fast på ett annat sätt än Johan Norlin trodde. Han var rädd för simningen som däremot gick jättebra medan cyklingen började med värsta uppförsbackar och Johan var dödstrött redan efter halva tävlingen. Men han ville inte lägga av. När tävlingen kom till den sista delen, löpningen som Johan älskar mest, var det oerhört tungt.

– Benet kändes jättekonstigt, jag hade ont och det var jobbigt. Många kompisar från min klubb var med i publiken och hejade på mig och jag bara fortsatte att kämpa. Det gick inte fort men det gick framåt. Sista varvet sprang jag ihop med en vän och vi kom in i målet tillsammans. Det var med gråten i halsen som jag gjorde det, berättar han.

Johan Norlin är tillbaka på sitt jobb och siktar nu mot halvmarathon i Stockholm. Och Ironman nästa år. Han är medveten om att det inte finns så många människor som hyser samma intresse för extrema sporter som han, men det finns en sak gemensam för alla ändå: rädslan att inte klara utmaningen.

– Folk hittar olika utmaningar och intresserar sig för olika saker. Det är bara att köra på.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om